TEMA att slå

Temperaturen i bilen hade för länge sedan överstigit det behagliga och tvillingarna Matton ville att resan skulle vara slut. ”Snälla Adam, bara en liten stund till sedan är vi framme.” Mamma Elise vände sig bakåt och såg bedjande ut medan hon inuti skummade av vrede. Den här trippen hade varit ett levande helvete från timme ett.
Barnen hade spytt och gråtit under hela den 20 mil långa resan och själv hade hon inte heller mått så himla bra.

Barnens styvfar satt rak i ryggen och tittade rakt fram utan att säga ett ord. Hans grova händer trummade oavbrutet mot ratten och de långa benen som i nittiogradig vinkel pressats in under ratten rörde sig i otåliga rörelser. Då och då drog han med ett snörvlande handen över den snoriga näsan.

Evian som han hette var vanligtvis en vänlig man i sina bästa år, men livet med tvillingarna och den nya frun hade tacklat ur honom och fått honom trött och vresig. Den här resan var hans sista knep för att försöka rädda den sista spillran av kärlek.

”Låt bli mig!” Leo ropade till och från förarsätet hörde Evian en klatsch och förstod att ungarna slogs igen. ”Lugna ner er nu!” ropade han bakåt och försökte se i backspegeln vad som hände, men såg bara ett rött huvud som hoppade. ”Förbannelse!” sade han högt och tvärstannade bilen. De som kom efter var nära att köra in i honom, och tutade med sina signalhorn om och om igen för att sedan med sitt finger visa vad de tyckte.
”Jävla idioter!” skrek han och visade fingret han med.
Elise tittade på mannen bredvid sig och insåg att hon nog inte kände honom. Visst kunde tvillingarna vara jobbiga, och resan hade varit för jäklig på ren svenska, men det här…Hon rörde lätt vid hans axel och harklade sig ”Evian, Så farligt är det väl inte? Skall jag köra istället?” Hon tog suckande av sig bilbältet och öppnade dörren för att kliva ur. Då vaknade han plötsligt till ”Nej för faan, sätt dig igen. Jag kör. Kärringar hör inte hemma bakom ratten.” Hon fnös till utan att svara och knäppte fast sig med ett hårt klick.

Han vände sig bakåt mot barnen som satt knäpptysta och väntade på vad som skulle ske…De hade snabbt lärt sig att när Evian exploderade var det bäst att vara långt ifrån. ”NU håller ni er lugna. Förstått!” han pekade med hela handen mot dem och ansiktet var hårt hopknipet. ”Vi är snart framme och då skall ni få bada. Det blir väl skoj?” Utan att vänta på svar vände han sig snabbt runt för att starta bilen och med en rivstart dra iväg.

Under tiden som bilen for fram på ringlande vägar och Elise slogs emot illamåendet som bubblade i hennes mage funderade hon på varför Evian envisats med att fara till sina föräldrars sommarstuga bara hux flux sådär.
Han hade kommit på morgonen och bett dem packa för en veckotripp, men ville först inte säga vart. ” Det får bli en överraskning!” hade han sagt och lett mot henne.
Efter 20 mil struntade Elise i att det var en överraskning och ville ha besked, och han berättade.

”Du måste stanna! NU!” Hon kastade sig ut genom dörren när han snabbt körde in mot vägkanten och med handen för munnen rusade hon ner i diket och spydde. ”Faan, Faan, faan!” Hon torkade sig om munnen med en servett, men äcklades av smaken som stannat kvar i munnen. ”Har du något tuggummi?” frågade hon honom när hon knäppt fast sig igen. Evian skakade sakta på sitt huvud och tittade bekymrat med sina gröna ögon på henne. ”Kan du åka vidare nu? Ja , utan att spy alltså?” Hon skakade på huvudet väl medveten om att illamåendet skulle fortsätta resten av resan. ”Hur mår ni då? Vill ni fortsätta?” De två barnen skakade på huvudet samtidigt som de sade ”NEJ!”

”Jaha, då får vi väl stanna här. Jag skall bara köra in på vägen därborta. Eftersom tältet är med så kan vi väl använda det? Ellerhur?” Evian vände sig till Elise och knäppte loss hennes bälte, sedan gick han över till hennes sida och öppnade dörren. ”Kom igen gumman, ut med dig. Vi skall bygga tält.” Skrattande lämnade han Elise som med gapande mun såg honom öppna bakluckan och släpa ut deras tält. Tvillingarna hade under stort stojande hoppat ur bilen och stod redan vid hans sida redo att hjälpa till. Med stigande förvåning såg hon dem bygga upp schabraket och sedan tända en eld som de släpat ihop kvistar till.
Illamåendet släppte sitt grepp och lite vingligt steg hon ur bilen för att fråga om hon kunde hjälpa till med något.

Evian hade nu släppt all ilska och for skrattande omkring på backen busande med barnen. När hon närmade sig tittade han upp och sträckte ut sin hand. ” Vill du vara med? Vi tänkte gå och bada sedan.” Barnen mörkblå ögon glittrade av bus och svettiga reste de sig upp för att ge henne en kram. ”Jag älskar dig mamma, det vet du va?” Adam slingrade sina brunbrända och smutsiga armar runt hennes hals och lade sitt huvud mot hennes axel. Tvillingbrodern kom springande och gjorde likadant, och hon kände en stor, stor varm lycka i sitt hjärta.” Mina små älsklingar” viskade hon med tårarna bakom ögonlocken.

Evian kom bakifrån och slog henne lätt på rumpan. ”Nå vad tycker du? Var det inte en bra ide? Vi struntar i resten av resan och stannar här istället. Det är inte meningen att ni skall lida. Jag älskar ju er! Nä ungar nu går vi och badar innan det blir för mörkt.” Barnen sprang iväg med Evian och Elise satte sig för att skriva i sin dagbok.

Lördagen den 16 oktober
Idag åkte vi på tur med Evian, och tro det eller ej. Han var snäll mot barnen. Mitt tidigare beslut är ändrat så jag måste komma ihåg att avboka flyttbilen som skulle komma på måndag och ringa Maja som vi skulle flyttat in hos. Evian har visat sig vara en bättre man än jag trott.