TEMA att snubbla

”Oj förlåt!” Lisa tittade på damen hon sprungit in i och rodnade.
”Det är ingen fara, jag blev lite förvånad bara att någon kom utrusande från den här tomten. Bor du här?” Den
gamla damen tittade över häcken för att få en glimt av det gröna huset med vita knutar som stått tomt i årtionden.
”Ja, vi flyttade in igår. Såg du inte flyttbilen? Det var snudd på att den tog med sig björkallén på vägen härifrån.”
”Nej, jag missade den alldeles, men det var nog för att jag vilade då.”
”Jag har precis fyllt 6 år och igår tappade jag en tand. Vill du se?” Lisa gapade stort och visade den lilla gluggen som blivit framtill. ”Mamma säger att jag läspar nu när tanden lossnat, men att det kommer att försvinna när jag blir äldre. Patrik retade mig imorse när vi åt frukost.”
”Jaha du, jag heter Ella och bor granne med dig. Och jag har faktiskt inte sett att ni skall komma.”
”Sett?” Lisa tittade med frågande blick på tanten som hon snubblat in i, och förundrade sig över kläderna som strålade i alla olika färger. Den långa kjolen i röd/orange kontrasterade vackert emot den knallröda blusen som fladdrade runt hennes späda kropp, och håret som för dagen var uppsatt i enkel knut gnistrade i mörkröda toner, och några slingor hade slitit sig för att rama in det hjärtformade ansiktet som pryddes av några rynkor i pannan.
Mest fascinerad blev nog flickan av den gamla damens ögon…De liksom strålade av ett inre ljus och färgen var som att titta in i en eld. Den mörka pupillen var inte rund som hon vanliga människor utan lite avlång.
”Ja, jag kan se sådant som skall hända i framtiden. Som om jag tittar på en film. Förstår du vad jag menar?” Ella tittade sig runtomkring innan hon böjde sig ner till flickan och viskade något i hennes öra
”Ha, ha” skrattade Lisa och tyckte mer och mer om den här tanten som var lite underlig. ”Mamma brukar läsa sagor om häxor för mig, och hon säger att de inte finns på riktigt. Jag måste gå hem nu innan mina föräldrar undrar var jag är. Hejdå!” Lisa sprang snabbt hem och in genom den dubbla ytterdörren som stod vidöppen.
”Mamma! Pappa! Var är ni? Jag har träffat vår granne. Hon är jättemystisk”

Det var dödstyst i huset och den enda som svarade på ropet var deras katt Sotiz som legat och myst i köksfönstret som ännu var tomt eftersom allt inte hunnit packas upp.

Den svarta katten hade från första stund i det nya huset känt att här skulle han trivas. En aura av något odefinierbart susade omkring i luften, och vid midnatt varje natt började huset att fyllas av oknytt och andar. Visserligen snälla sådana, men katten tryckte sig tätt intill sin husmor och låg sedan stilla där tills det stillnat av vid gryningen igen.

När hon hörde sin älskade matte svarade hon med ett långt ” Mjaou” och rusade henne till mötes.
”Hejsan Sotiz var är allihop? Patrik sitter väl uppe med datorn som vanligt.” Hon log när hon tänkte på sin nördiga bror som tillbringade nästan all vaken tid framför datorn, antingen spelandes eller chattandes.
Trots föräldrarnas ihärdiga försök att bryta vanan så trillade han alltid tillbaka dit. Genom spelen kunde han bli den han ville vara och flera av hans spelkompisar som han förvisso aldrig träffat i verkligheten tyckte att han var en ball och häftig kille.

Lisa letade runt en stund till i huset innan hon förstod att de lämnat henne och Patrik för att åka något ärende. Hon kikade in på hans rum för att kolla vad han gjorde och lämnade rummet när hon såg att han spelade det där äckliga spelet som handlade om onda varelser och krig.

Samtidigt utspelade sig en scen nere i köket som det kanske var tur att inte Lisa såg. De bastanta gamla köksskåpen öppnades ett efter ett för att sedan stängas, och vattenkranen sattes igång för att strax därefter stängas av.

Plötsligt hör Lisa deras bil komma uppför allén och springer ut på gården för att möta dem. ”Mamma, mamma, vet du vad jag har gjort?” Hon tystnar tvärt när hon ser vad de har med sig.
I en korg mellan föräldrarna sitter det allra sötaste hund hon har sett, ett litet lurvigt troll med pigga pepparkaksbruna ögon och en rosa tunga som hänger ut. ”Är, är …” Stammande av förvåning försöker hon prata, men får istället tårar av glädje i ögonen och kastar sig om halsen på sin mamma och pappa. Mamma Elin pussar sin dotter i pannan och räcker fram korgen till henne. ”Varsågod älskling! Lovade jag inte dig en valp om vi fick ett hus? Nu har du ju faktiskt fyllt 6 år och borde klara av en sådan här, annars…(Hon tittade på sin man) får vi väl hjälpa till.” Hon satte ner korgen på backen och valpen skuttade ur och in i Lisas utsträckta armar. ”Han verkar gilla dig!” Mamman rättade till den snäva kjolen som stramade över rumpan och sträckte fram handen mot den lilla sötnosen. ”Vad skall han heta tycker du?” Lisa funderade bara några sekunder innan hon tvärsäkert sade ”Alladin skall han heta.”

Och här börjar historien om lilla Lisa som träffar på en sierska som kan förutsäga saker, och en lång vänskap som innehåller massor av äventyr börjar.
Lisa blir tyvärr till slut helt beroende av Ella och som vuxen blir hon guidad genom kärlek och jobb.
Att ta egna beslut finns inte längre i Lisas värld och när den gamla damen plötsligt en dag försvinner står hon famlande i livet, men är Ella verkligen försvunnen? Eller?

Och ja, huset är fyllt av andra och spöken som trilskas med familjen på olika sätt.