TEMA att växa

Fortsättn. på gårdagens puff

Lisa talade om för sina föräldrar att hon träffat grannen och de log lite överseende och tittade på varandra innan de tog hennes hand och bar in det lilla pyret de införskaffat.

Sotiz kom glatt springande för att möta sina ägare när han plötsligt såg den lilla valpen komma i full fart mot sig. Med ett fräsande tvärvände han på stället och hoppade snabbt upp på en byrå som stod i hallen. Därifrån kunde han sedan i lugn och ro kolla in nyförvärvet som vilt bjäbbande snabbt tagit upp jakten på sin nya kamrat.
Pappa Erik skrattade så att han nästan kiknade när han såg Sotiz uppsyn. ”Stackars misse, nu är det slut på friden:” Han drog sakta med handen över den svarta kattens rygg och Sotiz sköt upp ryggen medan han jamade till. Lisa släppte valpen hon hållit i famnen och pussade Sotiz på nosen ”Jag älskar dig gubben, det vet du va, men nu måste du vara snäll mot Alladin. Lova mig det!” Hon vände om igen uppmärksamheten mot sin nya vän och med små höga bjäbbanden försvann de mot köket.

”Jag hoppas att vi gjorde rätt nu?” Mamma Elin tittade frågande på sin man och drog med sin hand bort lite osynligt damm från byrån. ”Hon är så ensam, och det kanske blir lättare för henne att skaffa vänner om hon har Alladin med sig?” Erik hummade bara och medan han drog med handen genom sitt tjocka hår som var uppsatt i en svans gick han upp på övervåningen. Han trivdes inte alls i de trånga kostymerna som hans jobb tvingade honom att bära, och ville snabbt byta om till jeans och t-shirt när han kom innanför husets väggar. Jobbet som arkitekt var vansinnigt roligt, men allt minglande och alla telefonsamtal han var tvungen att göra gjorde att han ibland funderade på om det verkligen var hans drömyrke.

Patrik hade hört Aladdins skvappanden och kom ut från sitt rum med håret på ända. ”Vad är det som händer? Och vems hund är det där?” han pekade på hundvalpen som sprang omkring i full fart mellan rummen i jakt på den svarta varelsen han skymtat när han kom in. Lisa log glädjestrålande och tog upp sin nya vän i famnen ”Han är min! jag har fått honom i present! Är han inte söt?” Hon lade sin ena kind mot valpens huvud och han försökte lekfullt att nafsa på hennes näsa. ”Nej! Fy skäms! Så där får du inte göra. Det gjorde ju ont!” Lisa drog med fingret över näsan där en rispa skapats av valpens vassa tänder.

Samma dag träffade hon på grannen när hon var ute i trädgården och lekte med valpen. ”Nej men vad är det där? Vilken sötnos! Kom då lillen, kom si ,kom si…” Ella satte sig ner på huk och lockade på Alladin som nyfiket närmade sig, men plötsligt hoppade tillbaka. ”Han är nog bara lite blyg.” sade Lisa och satte sig bredvid Ella.
”Kom då pojken min, kom nu.” Men valpen såg något som skrämde honom och satte sig på säkert avstånd från faran.
Ellas ögon lågade och fascinerat såg Lisa att de liksom ändrade form och färg för att slutligen likna den lilla hundens. Han tog några tveksamma steg mot människorna och var helt uppslukad av de där ögonen som han på något sätt kände igen. De gav honom visioner om trygghet och mat. Gnällande makade han sig tätt intill henne och slickade handen hon räckte ut. Ella skrattade och klappade det lilla djuret medan hennes ögon sakta återgick till det vanliga. ”Vet du hur stor han kommer att bli?” frågade hon och puffade iväg bollen Lisa haft med sig. Lisa skakade på huvudet och sade skrattande ”Mamma säger att han är en bastard och att han nog kan växa hur mycket som helst. Ingen vet var han kommer ifrån och zoo:t som sålde Alladin hade hittat honom i en kartong utanför dörren en morgon. Pappa säger att han kommer att äta oss ur huset.”
Ella tittade på den lille och blundade några sekunder innan hon viskande sade ”Jag tror din pappa har rätt, men säg inget till honom om det ännu.”
Plötsligt hörde Lisa sin mamma ropa, och sade snabbt hejdå till tanten med de färgglada kläderna och rusade iväg in.

”Vem pratade du med?” Elin klappade sin lilla flicka på huvudet, och tittade ut mot trädgården. ”Det var Ella vår granne som jag pratade om, hon säger att Alladin kommer att…” Hon satte handen för munnen och mindes vad tanten sagt. ”Äh, det var inget.” sade Lisa och började prata om något annat. Mamman som knappt hört vad dottern sagt ryckte på axlarna och föste in sin älskade unge. ”Kom nu så äter vi. Aladdin kom så skall du få smaka på något gott.”