Vi var två själar sprungen utav en
Två syskon som älskade varandra
Så lika men ändå olika
Du var den goda, jag den onda
Min älskade syster du var
Tiden gick och vi flyttade bort
Från mor och fars trygga famn
Redo att trösta natt som dag
Du köpte hus och skaffade man
Jag reste bort till främmande land
Min mor berättade de få gånger jag ringde hem
Att du min syster fått barn och flyttat hem
För din man fick nog av trygghetens bo
Satte i en annan kvinna sitt frö
Och sade upp sitt kärlekskontrakt med dig
Mitt liv var spännande och innehöll både kvinnor och män
Och aldrig, aldrig längtade jag hem.
Min själ var ren som snöns kristaller
Ärlighet, fantasi och att leva utan galler
Passade mest min livsfilosofi
Den man jag hittat till slut var livlig och full av upptäckarlust
Han fann mig en septembermorgon i en djungelstad
Naken sånär som på några blad.
Förförde mig med sina sjögräsgröna ögon
Lovade att aldrig binda mig med kärleksband eller falska löften.
Du min älskade syster fann din jämlike till slut
En man som tog dina barn i sin famn
Gav dem till och med sitt efternamn
Gav dig kärlek, hus och hund
Gjorde dig nöjd för en stund.
Vi är så lika men ändå olika, sprungna ur samma källa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Vacker berättelse! Tänk att syskons öden kan bli så olika. Jag undrar varför den ena var god, den andra ond.
SvaraRaderasyskon så bra du skildrade de olika individerna
SvaraRadera