29 november 2009

TEMA alla goda ting är tre

På kvällskröken ringde läkaren, och berättade att HCG:t låg på 1700. Alltså är jag gravid.
Jag jublade i telefonen, men kan jag? Borde jag?
Jag frågade läkaren vad som gäller vid abort, och om de gör det därborta. Han blev iskall i rösten, och hänvisade mig till barnmorskan. Avslutade sedan samtalet snabbt. (Han blev ARG! Han vet ju ingenting om mig, så med vilken rätt blir han sur?)
Ringde till mamma som ansåg att jag skulle ta abort! (tack för den).
Ringde sedan systeryster, som inte anser det. Hon säger att hon stöttar mig fullt ut, vad jag än gör (det värmer).
Ringer till Peter, som blir superglad, men ändå låter lite tveksam. "Klarar din kropp ytterligare en graviditet?" säger han försiktigt. "Tänk om du blir rullstolsbunden pga foglossning? Du minns väl vad läkaren sade?" Jag säger att det nog är lugnt, och att det säkert är ödet som bestämt att vi skall ha tre sötnosar springande runt benen. Han skrattar till och säger ”du är inte riktigt klok, men vill du göra det här hänger jag gärna på.”
Jag ringer till Britta (Peters mamma) som tycker likadant som min mamma. "Att skaffa barn när man haft det som dig är ju idioti. Det fattar du väl?" är hennes kommentar. Jag blir naturligtvis ledsen.

11 maj 2007
Raz till dagis.
Vi går ut i trädgården och röjer upp bakom spalje´n för att göra en koja till barnen där.
Kollade mail, och lite på nätet om graviditet, medan Zabine tittade på en film.
Vi hämtade Raz vid två.
När jag kom tillbaka ringde jag till försäkringskassan för att prata om hur mycket jag får ut därifrån om jag skulle få ytterligare ett barn. De ber att få återkomma.
Peter kom hem med pizza, och när barnen somnat diskuterar vi ämnet barn. Han är orolig om jag skall klara ytterligare en graviditet, men vi beslutar oss för att OM det fungerar och inte blir missfall av sig själv. Då kör vi.
Jag säger att det antagligen kommer att strula, men den här gången är vi ju vana. Jag tänker INTE föda vaginalt. Den här gången skall jag ha planerat kejsarsnitt!
Somnar sent, med massor av fjärilar i magen

3 kommentarer:

  1. En vånda och oro som ingen man i världen kan sätta sig in i om han så är i dess omedelbara närhet. Ett avstånd som aldrig går att överbrygga. Det enda han kan göra är att älska allt han förmår och hoppas att det räcker.

    SvaraRadera
  2. Det är bra att kunna känna igen oss även i de svaåra stunderna. Jag känner igen en hel del. Missfall, svårt att bli gravid, utredning, endimetrios, opration, 3 barn och ett missfall på 3,5 år. Sista graviditeten sjukskriven från v. 12 foglossning sängliggande sista 1,5 månaden. Alla tre födslarna slutade med att jag blev inlagd igen pg.a. livmodersinflamation. Hade jag levt för 100 årsedan hade jag inte överlevt förstabarnet utan redan då dött i "barnsäng".
    Jag har också tre änglar och tre mirakel ;-)

    SvaraRadera
  3. Vilket trauma att bestämma sig för hur du skulle göra. Läkaren i början har valt fel bransch, fullständigt värdelös.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...