20 november 2009

TEMA skriv om att fly

”Nu hördes det där skrapandet igen…Hörde du?” Ella lutade sig mot sin stora hund Frasse som om hon sökte skydd och klappade honom frenetiskt över örat tills han blev irriterad och skakade av sig hennes hand.
De satt bredvid varandra i hennes sovrum och hon hade lagt det tjocka duntäcket över dem.
”Var är mamma? Hon lovade ju att inte vara borta så länge:” Ella kikade fram under täcket och ett par rosa tofflor kunde anas under täckets kant. Frasses svans dunkade taktfast i golvet när hon pratade med honom och den stora hunden lade sig bekvämt tillrätta.
Plötsligt hördes ett skrapande och snabba steg som sprang över verandan som vette till köket. Ella kände att alla sinnen var på helspänn, men insåg att hon inte kunde stanna kvar där hon var och kastade av sig täcket för att i sällskap med hunden gå ner till nedervåningen.

Precis innan hon rundade trappans sista pelare hörde hon en ruta krascha och med ett vrål sprang Frasse mot ljudet. ”Nej, vänta gubben! Akta …glaset…”Mer hann hon inte säga förrän ett ylande hördes och några sekunder senare kom Frasse haltande mot henne med svansen slokande. ”Lilla gubben…”Ella kollade tassarna och hade svårt att se i mörkret, men kände något vått från ena framtassen och utgick från att det var blod. Hon lade sin hand på hundens huvud och hyssjade med fingret innan hon vände ryggen mot honom för att smygande ta sig ut till hallen där fönstret blivit sönderslaget.

Fylld av skräck backade Ella och funderade under tiden på vad som fanns i huset att använda till försvar, och det enda hon kunde komma på var knivarna i köket som mamma alltid varnade henne för. Men nu var det akutläge och mamma skulle säkert förlåta henne om hon använde dem.

I samma ögonblick hörde Ella att låset vreds om och greppade snabbt tag i Frasses halsband för att hindra honom att anfalla. ”Nej fy! Kom gubben vi sticker härifrån. Vi klarar inte av det här själv.” Ella hade nått till verandadörren och vred sakta, sakta upp den för att sedan i sällskap med den halta hunden glida ut genom den.
Stora blodmärken visade var Frasse gått och Ella förstod att han nog var värre skadad än hon trott.
Hon drog av sig sin scarf som hon hade lindad runt handleden och band den lite snabbt runt hundens fot, sedan halvt om halvt bar hon honom över verandan och ner på gräsmattan. ”Uff, du är tung!” En lång tunga slickade henne över handen och med ett leende lade sig Ella för att åla sig under staketet. Frasse var på gränsen till för stor, men pressade under stort besvär sig under det och ut till vägen utanför.

När polismännen såg den lilla flickan och den stora haltande hunden stannade de och vevade ner rutan. ”Hej du! Vad gör du ute vid den här tiden?” Polismannen plockade upp mikrofonen för att prata med stationen.
Ella berättade vad som hänt och fick hoppa in i bilen. Stackars Frasse fick åka till veterinären i sällskap med en polis som kom till platsen.
När de såg den krossade rutan gick de in med dragna pistoler för att kolla huset, men hittade ingenting.
”Antagligen skrämde du tjuven eller vad det nu var. Det var modigt av dig att göra det du gjorde.” Polismannen drog med handen genom hennes hår och log. Men är du alldeles ensam hemma? Var är dina föräldrar?”
Ella kände att tårarna var nära, men svalde och sade med stark stämma. ”Mamma skulle bara besöka en väninna en liten stund, sedan skulle hon komma hem.” Precis när hon sagt det smäller det till i ytterdörren och en skärrad kvinna kommer inspringande. ”Vad är det som hänt? Vad gör alla poliser här?” Ella kastar sig in i farmen och tårarna sprutar. ”DDDDDet var någon som slog söööönnnnnder vår rrrruuuta, så viiiii ffffflllyyydde!” Ella tittade upp i sin mammas sminkade ansikte ”Duuuu ffffår aaaldrig lllämna oooosss iiigen!”

Efter ett allvarligt samtal om vådan av att lämna småbarn hemma själv hoppade poliserna in i sin bil och lämnade platsen.

6 kommentarer:

  1. Spännande, alltid roligt att läsa ur ett barnperspektiv, o det lyckas du förmedla också

    SvaraRadera
  2. Det var en modig liten tjej! Undrar vad som hade hänt?

    SvaraRadera
  3. Fy vad man hade skämts som förälder i det läget. Stackars lilla barn, tur att hon hade en hund i alla fall som lite moraliskt stöd.

    SvaraRadera
  4. Verkligen spännande och skrämmande för flickan.

    SvaraRadera
  5. Otroligt bra och gripande story. jag fastnade direkt med Ella. Ville veta mer hela tíden.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...