8 december 2009

TEMA attityd

Med högburet huvud gick den lilla 8-åringen fram till skolgrinden, lyfte av klykan och sparkade upp grinden för att sedan med snabba steg ta sig till den åldersgistna dörren som var ingången till skolan. I hans huvud malde gårdagens scen med fadern som resulterat i att han fått smisk på bara rumpan. Det sved i skinnet och ömmade till ibland när de tränga jeansen nuddade huden. Han var arg så arg...på allt och alla.

När han klev in genom dörren möttes han av sin leende kompis som hejade och frågade om de skulle leka. ”Har ingen lust...”sade han mumlande och fingrade på fällkniven han fått i present av sin farfar. Den låg i säkert förvar i hans jackficka och känslan av trygghet förstärktes varje gång hans hand tog på den. Han skulle få igen! Pojkens ögon var nästan svarta av ilska och med ett ilsket slitande försökte han dra ner de ack så välbehövliga men hatade överdragsbyxorna från sin krok.
Till slut gick hängaren utav och de rasade i backen med ett prasslande. Pontus som var Eriks bästis och hade ett hum om vad som hände därhemma tittade medlidsamt på honom och frågade lågt ” Är det dags igen? Har han varit dum?”
Erik kände tårarna bränna bakom ögonlocken och nickade bara innan han tufft slängde överdragsbyxorna åt sidan och svor till. ”Helvete heller, jag tänker inte sätta på mig någonting. Han kan ta dem och köra upp dem någonstans. Kom igen vi går ut!”

Ute på gården stod flickorna och lekte vid trädgårdsbordet med sina littlest pet shops och de skingrades när Erik passerade dem med svepande armar. Samtliga hästar ramlade ner i leran på backen och både en och två tjejer rusade in till fröken för att berätta vad som hänt. Han visste att han skulle få skäll och kände en litet uns osäkerhet som han snabbt tryckte ner och försökte glömma. En grov pinne som låg i hans väg plockades upp och slängdes iväg med ett vrål.

Fröken kom ut på trappan och såg både arg och ledsen ut när hon ropade till sig honom. ”Erik! Kom hit! Vad är det du håller på med? Förstår du inte att barnen blir ledsna?” Han vände sig kaxigt med arrogant min mot henne. ”Skiter väl jag i!” skrek han och sparkade frustrerat i gruset. ”Du kan dra åt helvete!” lade han snabbt till och sprang sedan iväg väl medveten om att han skulle få ännu mer stryk om det här kom fram till hemmet.
Med tårar i ögonen och nedböjt huvud vände sig fröken om och återvände till skolan där hon fick gråta ut i en kollegas famn. ”Jag vill ju bara vara fröken och lära dem av livets härligheter. Herregud, de är ju bara barn...” snyftande tog hon telefonluren och ringde till Eriks pappa som lovade att komma direkt.

En halvtimme senare satt Erik darrande i deras stora jeep och lyssnade på sin pappas predikningar.
”Din lilla snorjärs skall du skämma ut oss totalt! Lärde du dig ingenting av gårdagen. Du tvingar mig att göra något drastiskt. Hur tänker du?”
Han spottade när han pratade och av andedräkten kunde Erik utläsa att han druckit en hel del. De rödglänsande ögon lyste av illvilja och han slog med ena handen i den andra med jämna mellanrum. Stora tårar rullade nedför hans kinder.

5 kommentarer:

  1. Att förödmjuka sin son som pappan här gör, föder bara hat, leder ingenstans. Bra beskrivet, jag känner mig ledsen när jag läser det.

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det här ju en verklighet. Känner igen pojkens sätt utifrån mina fosterbarn som har fått alldeles för mycket av situationer som du beskriver. Den där fröken skulle behöva handledning för att vara barnet behjälpligt.
    Tack för att du tar upp och uppmärksammar!

    SvaraRadera
  3. En ond cirkel som är svår att bryta. Tragiskt men sant. Blir en aning förvånad över att fröken reagerar som hon gör, det kanske är en outbildad vikarie ;).

    SvaraRadera
  4. Det känns lite som om du blandar nutid med något som utspelats för ett par decennier sedan. Fällkniv, farfar, grind till skolan och åldersgisten dörr känns lite gammaldags för mig. Sedan inser jag att det hela utspelas i nutid. Littlest pet shop är väl något flickorna leker med nu för tiden? Pappa kör Jeep och det gör man också nu för tiden. Hur som helst så tycker jag budskapet är det viktigaste: Det finns ungar som får stryk och far illa och skolan klarar inte av att ingripa och stötta på rätt sätt.

    Hoppas att du inte tar illa upp för mina kommentarer. Jag vet att det går fort när du skriver. :) Budskapet kommer fram och det är viktigast. Vill du redigera texten, så kan du göra några små förändringar i början när du beskriver skolmiljön.

    SvaraRadera
  5. det är illa barnmisshandel, fröknar som borde tänka ett steg till andra vuxna som skulle kunna fundera på vad som gör att..... den ständiga frågan och den ständiga okunskapen idag hoppas jag att det inte är så men vad vet jag....

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...