TEMA explosion

Ljudet av den hemmagjorda smällaren som exploderade skulle förfölja Evald förevigt, och smärtan som kom direkt efteråt fanns tydligt i hans minne trots att massor av år gått sedan den dagen han som 13-åring skulle briljera inför sina vänner.
Nu hade han blivit vuxen och skulle visa sina egna barn om igen hur de skulle handskas med fyrverkerierna.

Lilla Eva som var den minsta av barnen satt tryggt i sin mammas famn och tittade med lysande, nyfikna ögon på när de äldre pojkarna satt jämte pappan och fick lära sin hemligheterna.
”Så här kan det gå när man inte är försiktig!” Pappa Evald visade upp sina stumpar till fingrar och grimaserade av smärta när han satte på sig vanten. ”Ni får aldrig, aldrig leka med explosiva ämnen. Jag vet att ni är nyfikna, och jag vet att det finns recept på internet, men...” Han tittade på sin fru som med sorg i hjärtat förstod att barnen inte riktigt tog pappan på allvar.
Egentligen ville hon ta tag i dem och ruska dem hårt för att sedan banka in orden Evald sade, men sansade sig och sade istället helt lugnt. ”Lyssna nu grabbar, pappa har ju själv varit ung. Det är allvar nu!”

Pelle och Patrik som var tvillingar slutade putta på varandra och skärpte till sig en kort stund för att vända uppmärksamheten till Evald. ”Ja mamma!” sade de samtidigt och suckade. De hade hört sin pappa berätta samma sak sedan de lärde sig gå och lyssnade lite halvhjärtat på vad han sade.
Det enda de egentligen var intresserad av var att praktisera allt som han pratade om. Tänk att få tända stubintråden och känna den där pirrande känslan i magen som kompisarna pratade om.

Plötsligt räckte Evald tändaren till Pelle och lade armen runt hans hals. ”Idag skall du få den stora äran att tända fyrverkeriet, men vänta lite...först måste vi andra flytta oss härifrån.”
Han gick fram till frun och tog tag i lillflickan för att förpassa henne till sin höft och tog sedan ett hårt grepp om Patriks hand för att dra honom till sig.

Pelles mage började bubbla och snurra och det var som om den levde ett eget liv. Hans ben skakade av upphetsning och i huvudet började en film snurra där handen sprängdes bort.
Lyckan över att få tända på grusades lite av de skrämmande fakta som pappan tutat i honom.
Skulle han klara det? Med försiktiga steg tog han sig fram till pjäsen och riktade stubintråden uppåt för att sedan trycka på tändaren. ”Pfoff!” en stor, hög låga sköt fram och Pelle tappade tändaren ner på den snötäckta marken. ”Oj!” sade han och plockade upp tändaren för att försöka igen.
Innan han satte igång den drog han ner lågstyrkan på sidan och tog ett djupt andetag. Han kunde höra pappans andetag bakom sig, de var korta och snabba.

Nu brann lågan lugnt och fint och med darrande händer satte han den mot stubinen.

Först kom en hög knall, sedan en explosion av vackra färger som alltför fort falnade av.
Han vände sig till brodern och räckte över tändaren med orden. ”Varsågod, nu är det din tur.”