TEMA Julstress

När Emma kommer ångande i full fart till dagiset med sina barn Tekla och Johan har hon redan huvudet fullt av saker hon måste göra innan dagen är slut.

Jobbet på kontoret läggs liksom på träda och julklappsköpandet är det som avhandlas på kafferasterna. Små tips om klappar och julmat går från mun till mun, och pratet tystnar abrupt när chefen tittar in.
På luncherna skippar de maten, eller tar en korv i ett stånd för att hinna köpa så många klappar som möjligt.
En del av personalen har skippat alla tankar på jul och reser helt enkelt ifrån landet till varmare breddgrader.


När Emma några timmar senare hämtar sina barn är de trötta och lilla Johan lägger sina armar runt hennes hals och vill inte släppa taget.
Irriterat drar hon sig lös och känner svetten porla i pannan. "Tekla skynda dig nu! Du kan ju det här!" Den lilla flickan tråcklar med överdragsbyxorna som inte riktigt vill göra som hon vill, och faller till slut i gråt. "Mamma, kan du inte hjälpa mig?" Dagmamman kommer ut i hallen och hjälper till. "Jovisstja, det var en sak...du får nog hålla Johan hemma imorgon, för alldeles nyss hade han diarre´och ja du vet ju själv..."

Emma reser sig upp från knästående och tittar på dagmamman. "Men jag kan inte vara hemma. Jag måste ju köpa sista klapparna, och göra julskinkan, och storstäda därhemma." Hon suckar djupt och blir nästan gråtfärdig. "Ja, det är väl inget annat att göra. Du får ha en bra jul och ett Gott Nytt år!" säger hon innan den branta trappan gör att Emma måste skynda sig att ta Johan.

När de kommer till bilen gallskriker sonen och vill inte alls bli fastspänd trots att Emma lockar med både kex och gosedjur. Hon ger upp och spänner fast dottern som glatt hoppat in i framsätet och trevande försökt spänna bältet utan framgång.
"Hur mår du då?" frågar Emma och smeker Tekla över kinden medan hennes hjärta håller på att hoppa ur kroppen av stress. "Jag mår bara bra mamma, men Evald spydde idag och hans mamma hämtade honom."

"Åh nej! Inte igen!" Panikslaget insåg Emma att julen antagligen skulle få tillbringas med kräksjuka barn istället för att åka till föräldrarna till deras paradis på landet.
Plötsligt hörde hon att Johan skrek till och bara några sekunder senare spydde han gång efter gång.

Overallen som Emma precis krängt på Johan var nu täckt av en sörja av osmält mat och något rödaktigt slemmigt. Han skrek oavbrutet i panik och hon drog av honom kläderna för att sedan linda in honom i filten som alltid förvarades i bilen.

Den nerspydda overallen pressades ner i en kasse och färden hemåt kunde börja.

Som tur var bodde de bara fem minuter från dagmamman och en febril aktivitet började så fort motorn stängts av.

"Tekla, du får ta dig ur bilen själv. Jag måste in med Johan innan han spyr igen." Hon lyfte in det lilla barnet och höll tummarna att hon skulle hinna in innan något hände...men på trappan var det kört!

Efter att ha fått in de båda barnen och lagt Johan på en handduk greppade Emma mobiltelefonen och tryckte på en utav de lysande knapparna.
Hennes ansikte speglade besvikelsen hon kände och bakom ögonlocken brände tårarna. "Hej mamma! Vi kan inte komma för Johan har magsjuka, och vi andra lär få det vi med. Du jag måste sluta för nu spyr han igen!" Emma slängde på luren och lyfte upp sin son som gråtande hulkade ur sig.

När Patrik kom hem på kvällen sprang Tekla honom till mötes i dörren och ropade glädjestrålande.
"Pappa! Jag slipper dagis imorgon, och får vara hemma hos mamma, och vi skall vara hemma hela julen!"