Idag för fyrtiofem år sedan föddes en liten tös på cirka två och ett halvt kilo endast 48 cm lång.
Hennes mamma var inte mer än knappa nitton år och mannen som nyss blivit hennes make var inte många år äldre.
Den lilla flickan döptes snabbt till ”Dockan” av personalen på avdelningen eftersom hon var så liten och söt med sina långa mörka ögonfransar och pryddes av ett nästan ebenholtssvart hår.
Några dagar efter att den lilla fötts fördes hennes mamma till operation eftersom hon drabbades av ett akut gallstensanfall och måste få snabb hjälp.
”Dockan” blev snabbt populär på avdelningen och fick ofta ligga i famnen hos sköterskorna som mer än gärna hjälpte sin patient med dottern.
Till slut blev det dags för hemfärd, och med tiden blev den lilla en busig tös vid namn Anitha som gjorde sin mamma gråhårig i förtid eftersom hon alltid hittade på bus.
Hon var så mager att skuldrorna petade ut, och alla släktingar tjatade alltid på henne att hon var så smal, och de räckte ständigt till henne smörgåsar och mat.
När hon fyllde tretton flyttade de till bondgården som förut varit hennes farfars och farmors och till hennes stora lycka inhandlades ett föl.
Nu började en lång väntan på att få börja med inridning och inkörning, och när det äntligen var dags gick det ganska smidigt trots att Anitha aldrig någonsin gjort det förut.
De blev två mycket goda vänner som alltid umgicks och när flickan blev tvungen att flytta till Gävle för att jobba skedde det med ett mycket tungt och tårfyllt hjärta.
Lady som fölet döptes till stannade hos familjen tills hon fyllde 7 år och såldes då till en man några mil bort. En kort tid därefter dog hon i fång.
Flickan fyllde så småningom körkort och skyndade sig att ta det för att sedan brumma runt mellan Söderhamn, Gävle och Hudiksvall på discon för att till slut ta det stora steget att som knappt tjugo fyllda flytta till Stockholm.
Ett nytt livssspår inleddes...
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Var det du som var den lilla tuvan? Med ett bra komihåg knåpar man till sist ihop en personakt om var och en här på puffen. Om allt nu var alldeles sant så får du ett stort Grattis från mig på födelsedagen.
SvaraRadera