TEMA nedräkning

Pelle satt vid köksbordet och tittade på sin stora familj. De tre flickorna trängdes tillsammans med sina två småbröder som var tvillingar och mamma Agneta matade både till höger och vänster med god hjälp av sina döttrar.
I fönstret tronade en stor staffansbåge som länge gått i arv i Agnetas släkt, och små virvlateller snurrade av värmen från elementet. Överallt i rummen satt tomtar som vakade över dem och på vardagsrumsbordet stod ett nygjort pepparkakshus pyntat med nonstop och glasyr.

Pelle och Agneta hade jobbat i sitt anletes svett för att hinna pynta tills första advent och sedan hade dagarna kastat sig fram. ”Egentligen borde man vara ledig från jobbet hela december.” sade Agneta och vände sig till den ena tvillingen med den sista skopan mat, sedan reste hon sig.
Pelle svarade inte utan log bara lite underfundigt och drog med ena handen över skäggsstubben. ”Mm, men jag tror jag har en annan ide.”

En utav döttrarna reste sig upp och tog med sin tallrik till diskbänken. ”Tack för maten, jag går till Tea nu.” Pelle tog tag i hennes arm och drog henne till sig. ”Hörru stumpan, trivs du här?” Renate vände sig till sin pappa med en förvånad min. ”Jaa, det gör jag väl.” sade hon lite dröjande och undrade vad som nu var på gång. ”Hurså?”
Han ställde sig upp och såg mycket allvarlig ut. ”Jag har ett förslag... kan vi inte flytta härifrån!”
Agneta tappade tallrikarna hon var på väg med till diskhon rätt ner i golvet med ett brak.
”Flytta? Vart då om jag får fråga?” Hon satte sig ner vid bordet med de andra och såg nyfiket sin man i de gröna ögonen som en gång varit en av de orsaker till att hon fallit för honom.”Vad har du nu på gång?” sade hon och lutade sig över bordet.

Tjejerna tittade på honom som om han var ett UFO och Anna som var äldst sade ”Vi kan inte flytta nu väl? Det är ju snart jul och farfar och farmor och alla de andra skall ju komma hit. Dessutom har du lovat att vara tomte inne hos grannen, och...” Pelle sade skrattande ” Ni tycker ju allihop att julen bara är jobbig med en massa måsten. Visserligen räknar ni dagarna tills det är dagen D, men efteråt blir ju allt bara ett vakuum och vi ramlar oftast ihop i en soffa och somnar.”
De nickade för sig själva med huvudena och kände att det han sade stämde.

”Chefen har gett mig ett erbjudande om stationering i Thailand och vi flyttar i sådana fall dagarna innan jul. Naturligtvis måste alla vara med på det här för jag tvingar ingen. Kruxet är att jag måste få hjälp med att packa ihop allt julpynt igen och beställa ett lager där vi kan förvara sakerna tills vi återvänder om några år. ” Han tittade sig runt och smålog. ”Vad säger ni? Fundera på saken en stund och tala sedan om hur ni känner.”

Agnetas första tanke var att Pelle var galen eller att han bara drev med dem, men allteftersom timmarna gick kände hon ett stort ok av tyngd som lyftes av hennes axlar och en upprymdhet i kroppen som kändes som champagnebubblor. Hon gick fram till sin man som stod i köket och diskade och lade armarna runt hans midja. ”Du vet att jag älskar dig, men sådant här vill jag gärna vara med och planera i framtiden inte överraskas med vid middagen. Vi gör det Pelle, vi åker. Hjälper du mig med att packa ner julen.” Hon skrattade till och började sjunga på Jingle bells.