TEMA lyhörd

Med ett stönande knep Maria ihop ögonen hårt, hårt och önskade att värken kunde försvinna. Det kändes som om en plåtslagare flyttat in i hennes huvud, och illamåendet gick i vågor.


En kund kom in i butiken och hon rätade på sig, log sitt sötaste leende och önskade honom välkommen. ”Kan jag hjälpa dig med något?” frågade Maria den äldre mannen som tittade sig runt i butiken. Han pekade på en av dammsugarna som stod på golvet med sin träkäpp och frågade om det var något att ha? Maria förklarade så lugnt och pedagogiskt som hon kunde vad som ingick, och hur stark den var. I huvudet hade nästa hantverkare flyttat in, ögonputsaren. Allting som hon såg var överdraget med en dimma, eller i alla fall såg det ut som om det var så. En tunn vattenfylld dimma som rann framför ögonen. Men ögonputsaren var lite lat, för han glömde ta bort fönsterputsen.

Den gamle mannen tackade för sig och lämnade butiken.

När ytterdörren gått igen kom Marias chef in genom kontorsdörren. Han tittade bekymrat på henne och sade ”Lilla gumman, jag hör att du inte mår så bra. Är det dags nu igen? Gå hem istället vet ja och krya på dig, migrän är inte att leka med. Du är inte alls ditt vanliga glada jag.

Sakta, sakta tar Maria sig hemåt medan huvudet värker så att hon tror att det skall trilla av. Nu har den tredje hantverkaren flyttat in i skallen, han som hugger sten med sin maskin. Den korta bussresan tar mycket längre tid än vanligt och när hon äntligen lagt sig i sin säng med kudden över huvudet och neddragna persienner tänker hon att det är tur att hon har en sådan lyhörd chef.