TEMA stryka medhårs

Med ett dovt morrande tryckte det becksvarta djuret sig tätt intill sin härskarinna. Pälsen blänkte i gatlyktans sken och de nästan osynliga fläckarna kunde bara anas av den som visste om dem. De breda tassarna låg sida vid sida beredd på att anfalla inkräktaren om det skulle behövas. Skarpa klor rev djupa rispor i marken och svansen svängde olycksbådande fram och tillbaka, fram och tillbaka.


”Vem är du? Det här är privat område. Såg du inte skyltarna? Kvinnans ögon blixtrade av ilska och hon lutade fram kroppen hotande. Slingor av det långa röda håret som konstfullt satts upp på huvudet lossnade när hon slängde med det hit och dit, under tiden som den handskprydda handen pekade mot de höga grindarna. ”Nå!” Kvinnan gick ett steg närmare mannen som stod framför henne. Hon kunde se att han var rädd, och skrattade inom sig när hon såg den mörka fläcken framtill på byxan. Stackaren, han hade verkligen valt fel tomt att kliva in på. Baltazar var mycket imponerande och skrämde slag på alla han mötte. Att han saknade tänder här och där, och att hans ålder gjorde att han såg lite dåligt var ingenting Natalia talade om. Man kunde aldrig veta vem som lyssnade. Den stora katten tog ett steg närmare mannen, mån om att stå nära Natalia.

Oliwer skakade av skräck och förbannade sig själv för sin dåliga koll innan han hoppade över muren. Hans enda mål hade varit pengar, och folk i de här trakterna brukade ha sådana, mycket sådant. I huvudet surrade olika scener över hur han skulle ta sig därifrån med livet i behåll, och helst pengar, men rädslan gjorde att tankarna gick  i baklås och allt blev ett enda blur. ”Jag, jag, jag ” började Oliwer och försökte stammande dölja sina darrande händer. ”Ja…” sade kvinnan och rättade till sin klänning som hasat ned lite över bysten. ”Jag, jag, jag är bara en simpel småtjuv.” Han kände att urinen runnit ned i ena skon och kunde höra ett tjippande när han nervöst stegade fram och tillbaka på stället. Den starka doften hade för länge sedan nått Natalias näsa och hon ville egentligen bara gå in i sitt varma hus och lägga sig i ett hett bad. Hon drog av sig en av handskarna och strök den svarta panterns päls omväxlande medhårs och mothårs. Den var mjuk som sammet av balsamen som Natalia använde och längst ned i rötterna kunde man se att åldern började ta ut sin rätt.

Oliwer började slappna av och skämdes plötsligt över sin prekära situation. Jisus hur kunde han vara så urbota dum! Det borde väl vem som helst förstå att tomterna här omkring var bevakade. Naturligtvis dabbade han sig hos en snygging också. Undrar om det fanns en karl i huset?

Han drog av sig sin tröja under noga överinseende av pantern som om igen morrade. ”Jag skall bara ta av mig tröjan. Gud så pinsamt det här är.” Oliwer gestikulerade vilt som den italienare han var. Kan jag inte bara gå? Vi glömmer alltihop, okey?” Han knöt tröjan över sina smala höfter och Natalia kunde se att han var välutrustad med en mage som såg ut som om den var huggen i granit. Hennes mage kurrade till och hon funderade på om hon var hungrig på mat eller kärlek. Sedan Mauro så brutalt hade dumpat henne för den där söta, unga tevehallåan hade det varit tunnsått med kärlek.

”Är du hungrig?” sade Natalia plötsligt och knäppte med fingrarna. Några sekunder senare dök en livre´klädd man upp i dörren. ”Ni kallade madam.” Han tittade förvånat på Oliwer men sade ingenting. En blick från Baltazar tvingade tillbaka Oliwer när han tänkte stiga fram och hälsa. ”Lugn gubben!” sade Natalia och lade sin hand på det stora djurets huvud. ”Jag tror att han är ofarlig så vi kan kanske utnyttja hans tjänster.” tillade hon och tittade med underfundig blick på Oliwer.