TEMA Att bli förbisprungen

”Men så kan ni ju inte göra! Jag kommer ju att jobba heltid om bara några veckor. Ebba skall bara vänja sig vid dagiset.” Maria tittade sorgset efter sin chef som stolpade iväg på höga klackar mot sitt rum. Bosse hade lovat att vara hemma när Ebba blivit två, men istället hade Maria blivit lämnad av honom och Bosse hade fortsatt sitt liv med en ung snärta som jobbat som vikarie på hans jobb en kort tid.


Det liv som en gång varit tryggt och städat hade kraschat med buller och brak. Lilla Ebba förstod ingenting och frågade gång på gång efter sin pappa, och Maria gjorde allt för att inte gråta inför sin dotter. Flytten från det stora huset som varit deras i 10 år hade smärtat och när Bosse tillsammans med sin välsminkade nya tjej kommit dit för att hämta sina grejer hade Maria känt sig liten och ynklig. Han hade gått ned några kilo och anammat ett yngre språk. Antagligen för att imponera. ”Serru, det är så här. Jag har ju inte riktigt tid att hålla på och dalta med ungen. Så det vore himla schysst om du kunde vara barnledig några månader till. Ja tills vi kommit i ordning. Det nya huset är inflyttningsklart i Juli, och det är ju inte så långt dit.” Bosse lade sin arm hårt runt den nyas spinkiga lekamen. ”Ja vi gängar oss väl när vi far till Mexico i september?”

Han hade tittat frågande på sin väninna som tuggat på ett tuggummi som hon då och då dragit ut och lindat runt sitt finger. De stora tjocka kraftigt rödmålade läpparna och hennes mimik hade visat att hon var uttråkad.


Maria hade gråtande talat om för Bosse att hennes chef beordrat henne att komma tillbaka till sitt jobb senast i juni. Det var ju högsäsong och han hade ingen lust att anställa några fler. ”Du Kan inte mena att Ebba skall vara på dagiset från sju till sex varje dag. Det är ju omänskligt! ”Bosse hade ryckt på axlarna, stoppat in ett tuggummi och gjort en grimas. ”Vad faan, Ebba har det skitbra där. Jag har faan inte lust att tappa tid på jobbet för att du är hysterisk. Dessutom har jag ju Lina som måste bli ompysslad.” Han hade tittat kärleksfullt på sin kvinna. ”Jag kan eventuellt ha ungen på helgerna, men veckorna får du sköta om.” Lina hade dragit i hans jacka och tittat uppmanande på honom. ”Du vi får snacka senare, måste dra. Vi skall köra ett pass på gymet strax, sedan skall vi iväg och kika på en bil.” Några sekunder senare hade Maria med ögonen fulla av tårar hört bilen gasa iväg.

”Kan dem verkligen göra så här?” Frågade Maria sin bordsgranne. ”Finns det inga lagar?”

Hon mindes samtalet nyss i detalj. Till och med den andra kvinnans läppstiftsfärg. Maria hade hulkande fått erfara den andra kvinnans makt som chef och förstod att det var kört på företaget innan orden egentligen blivit sagda. ”Du är en mycket kompetent medarbetare på företaget och alla dina förslag har mottagits av våra kunder med höga applåder, men…” Chefen hade pillat på sina naglar och snipit åt munnen. ”Vi kan inte ha en anställd som inte kommer till kvällsmöten eller är oförmögen att jobba övertid. Du vet ju själv hur tufft det kan bli ibland. Dagarna räcker inte till.”

Chefen hade borstat bort några osynliga hårstrån på sin kavaj och rättat till sin hårknut innan hon snurrat på klacken och gått ut med orden ”Du får tre dagar på dig att ordna barnpassningen, annars kan du lämna din avskedsansökan på mitt bord. Didrik kan flytta in i ditt rum under tiden som du funderar så kan du lära upp honom. Han är en mycket lovande ung man som säkert kommer att tillföra företaget nya kunder.