13 mars 2010

TEMA Ett lyckat misstag

Kalle och Milla hade mötts bara för några dagar sedan, och han hade redan från första dagen deklarerat sin kärlek till henne. Millas känslor var lite svalare och hon grubblade intensivt på hur hon skulle förklara det för honom.


Nu var de på väg hand i hand för att träffa Kalles föräldrar som var mer än lovligt nyfikna på tjejen deras son lovordade så mycket.

Milla hade bytt ut sina slitna jeans till en blommig klänning dagen till ära, och kände sig lite obekväm.

De vita sandalerna som knappt var använda skavde på översidan av tån och hon längtade intensivt efter sina tennisskor som var väl ingångna. Kalle stannade utanför grinden och vände sig mot henne. De gröna ögonen lyste av kärlek och hans hand smekte oupphörligt Millas hand. ”Är du beredd? Jag lovar att de är snälla. Pappa kan vara lite väl ironisk ibland, men han menar inget illa.” Han vände sig mot dörren och tryckte in knappen på ringklockan. De hörde steg innanför dörren och låset klickade till.

”Hej gubben!” En välfriserad dam runt femtiofem öppnade och klev ut på trappavsatsen. ”Du måste vara Milla. Välkommen lilla vän. Mitt namn är Rut och min man Elof kommer också snart. Vi har hört såååå mycket om dig. Du må tro att vi är nyfikna.” Hon lade armen runt Kalle och tog Millas hand. Patrik kommer eventuellt också, men…” Hon suckade och himlade med ögonen. ”Man vet aldrig vart man har honom. Oftast dyker han bara upp som gubben i lådan.” De gick in i hallen där Rut räckte en galge till Milla att hänga sin jacka på. ”Varsågod!”

Milla hann inte presentera sig eftersom Kalles mamma pratade oavbrutet. ”Hon är nervös.” viskade Kalle i Millas öra när de gick in mot vardagsrummet. Han gav hennes hand en tryckning. ”Patrik är min halvbror förresten. Han är skitschysst!”

Middagen var både god och trevlig. Milla kände sig som en hycklare när Kalle överröste henne med kärleksord. Han pussade henne på kinden och visade på alla sätt vad han kände. Plötsligt blev Milla akut kissnödig och försökte febrilt få Kalles uppmärksamhet. ”Milla och jag skall åka och tälta på Gotland om några veckor, och vem vet…” Han var tyst en lång stund och såg lurig ut. Rut tittade på Elof och suckade, nu var deras grabb igång igen. Kalle hade alltid så bråttom när någon flicka kom i hans väg. Det hade blivit många krossade hjärtan på färden, och ibland hade de fått trösta sin son.

Milla var verkligen jättekissnödig och satt med benen i kors. ”Ursäkta, men var har ni toaletten?” Hon reste sig upp och stod på språng. Kalle pekade med hela handen. ”Följ korridoren där och ta första till höger.”

Hon kände att nu var det riktigt, riktigt kris och halvsprang till toalettdörren som hon slet upp. ”Vad i helvete gör du?!” En ljushårig kille med tomatröda öron och hopknipna ögon mötte Millas blick. ”Stäng dörren för i helvete! ”Han drog igen den med en smäll. Milla kände sig urdum och knackade försiktigt på dörren. ”Du, förlåt, men jag är väldigt, väldigt kissnödig. Är du klar snart? Jag trodde att hela familjen var nere i köket.” Hon kände att det blev lite vått i trosorna och knackade panikslaget på dörren igen. ”Finns det fler toaletter i huset. Jag pinkar på mig om jag väntar längre.” Milla hörde ett frustande skratt inifrån toaletten. ”Jag skall skynda mig. Gud vilken situation.” Dörren svängdes upp och han bockade chevalerskt med ett stort garv. ”Varsågod min sköna.” Milla närmast slet av sig trosorna och strålen som sprutade ned i toaletten var hård och högljudd. I tron att killen gått iväg gick Milla ut genom dörren under tiden som hon drog upp trosorna.

”Hej! Jag heter Patrik!” Bakom dörren stod Patrik och sträckte fram sin hand. ”Det blev ju lite tokigt det här. Jag brukar inte låsa dörren härhemma.” Milla rodnade och slätade till klänningens fåll innan hon mötte hans blick och sträckte fram sin hand. ”Milla.” Han tittade uppifrån och ned på henne och skrattade till. ”Aha, Kalles Milla. Angenämt.” När Patrik lade sin hand i hennes tyckte Milla att tiden stoppade, och allting runt henne blev suddigt. ”Mår du inte bra?” Patrik höll om henne och lade sin hand under hennes haka. ”Du blev så blek.” Han förde Milla fram till en stol och tryckte ned henne där. Milla tittade in i de grönaste ögon hon sett och tyckte om igen att marken rämnade och orden ekade frågande i hennes hjärna. ”Vänta här så hämtar jag Kalle.” När Patrik lämnade rummet blev allt normalt igen och hjärtat som nyss galopperat sansade sig och slog med lugna slag.

De få stegen till köket tog längre tid än vanligt och Patrik kände fortfarande den osedvanligt vackra flickans hand i sin. Men det som satt hans hjärta i brand var de bruna pigga ögonen som tycktes se rätt igenom honom. Han hade aldrig någonsin blivit så bländad av någon och längtade redan tills de skulle ses igen. I köket satt mamman och pappan och diskuterade med Kalle. ”Ta det lugnt nu pojken min. Ni kan väl ses några månader innan du bestämmer dig.” Kalle skakade på huvudet och log stort. ”Jag älskar henne. Ni såg ju själva hur härlig Milla är.” Patrik steg in i rummet och hojtade till sig Kalle.

”Milla mår inte bra. Hon är blek och svimfärdig. Ta med dig vattenkaraffen och kom!” Kalle gjorde som brodern sagt utan att fundera över hur de två hade mötts och halvsprang in i vardagsrummet.

Nu hade hon kvicknat till, men hade fått ett ännu större problem än förut. Hennes hjärta slog några extra slag när Patrik oroligt mötte Millas blick. ”Hur mår du?” Han motstod impulsen att gå på knä vid hennes sida och lät istället brodern göra det. Kalle baddade Millas panna med handduken han slitit med sig från köket och såg mycket berörd ut. ”Lilla gumman! Vad är det som hänt?”

Milla blev generad över all uppmärksamhet och flydde fältet så fort hon kunde. ”Jag mår nog inte riktigt bra. Det är nog bara en förkylning på G.” Kalle lade sin hand över hennes och stal en snabb puss innan hon gick hemåt.

Patrik stod i vardagsrumsfönstret och tittade förundrad efter hennes bortflyende gestalt.

2 kommentarer:

  1. Hej igen Rezaha, det var ett tag sedan. Kul att läsa din text, lite nostalgi från Starlett dök upp i huvudet ;-).
    Något som gjorde mig lite förvirrad var tiden. Namn och kläder och endel uttalanden talade om att detta kunde utspela sig på 80-talet och framåt men andra uttryck och beskrivande ord känndes mycket äldre än så.( Bara min reflektion)

    SvaraRadera
  2. Ja, kanske ledde misstaget till något fantastiskt! :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...