TEMA Kultur

Fransesca tittade under lugg på de andra som stod på skolgården. Hennes mörkt bruna nästan svarta ögon studerade kläderna de bar och deras frisyrer. Hon lade handen över magen och kände både förväntan och skräck. Den turkosgröna långa klänningen hon bar var kantad av spetsar och små guldfärgade bjällror satt i en lång rad vid änden på ärmarna. Fransesca tittade frågande på sin farmor som stod bredvid henne och fick ett uppmuntrande ögonkast av henne. ”Gå nu!” sade hon och puttade sitt barnbarn i ryggen för att mana på henne. ”Gå fram till din nya fröken och presentera dig.


Med försiktiga steg gick Fransesca fram till kvinnan som var klädd i en nätt blå dräkt och neg. ”He, he, hej ja, ja, ja jag he, he, heter Fransesca Bouvilliar och…” Flickan tittade på sin farmor som om hon sökte hjälp. Farmodern viftade med sin hand att hon skulle fortsätta prata och Fransesca fortsatte sin stammande presentation av sig själv. ”Ja, ja, ja jag sk, sk, skall bö, bö, börja sko, sko, skolan hä, hä,här. Det prasslade i den stärkta klänningen när hon lyfte sin hand, och de kritvita tänderna som prydde hennes gyllenfärgade ansikte förstärkte leendet Fransesca gav sin nya lärarinna. ”Hej Fransesca, välkommen hit. Mitt namn är Titti Andersson. Jag hoppas du skall trivas här? Katarinaskolan är en liten personlig skola, och ni kommer att bli en liten klass. Jag tror att ni allt som allt blir femton stycken. Vi syns därinne.”

Fröken Andersson vände sig till nästa elev som kommit fram för att presentera sig medan hon tänkte för sig själv att det nog skulle bli ett jobbigt år. Fransesca kom helt klart från en annan sorts kultur. Hon fnös till och sneglade på paret som gick in i skolan. Säkert skulle hon både bli mobbad och ha svårt i skolan. Det visste väl alla att sådana där inte ens kunde läsa. Och varför kom hon med sin farmor?