26 mars 2010

TEMA medlemskort

Den branta trappan ned till källaren där de underliga, omtalade svartnissarna höll hus var trång och trappstegen var inte riktigt lika höga. Svartmålade tavlor som stänkts med något rött täckte de vitskrovliga väggarna. De svarta väggljusstakarna såg hotfulla ut med sina flackande orangegula flammor. De liknade mörka groteska grenar som ville ta en och…ja vadå?
Sanna undrade vad hon gett sig in på och sneglade på den kåpförsedda mannen som tagit emot henne vid dörren. Hon strök med händerna över den svarta tyllkjolen som knappt nådde över rumpan och tittade på sina slitna läderkängor som hon målat en massa vita dödskallar och skelett på. Strumporna Sanna tjatat till sig från sin mamma passade perfekt till utstyrseln. Den svartvitrandiga tröjan glipade vid magen och hennes piercing i naveln glimmade till. Hon drog lite i tröjan och undrade för sig själv varför mannen var så tyst.


När de nått längst ned öppnade han en knarrande trädörr som bar en gammaldags portklapp i form av ett lejonhuvud. Med en gest visade han in Sanna och stängde dörren efter henne.

Rummet var dunkelt och hon hörde andetag som om någon sov och gick med försiktiga steg in i rummet. När ögonen vant sig såg Sanna att det inte bara var en utan flera människor i rummet.
De lugna andetagen kom från en kvinna som låg på ett stenbord, naken sånär på ett svart band runt ena handleden. Sanna huttrade till och försökte få ögonkontakt med de som stod runt bordet, men utan framgång. De verkade vara i trans och stirrade bara rakt fram utan att knappt blinka.

Plötsligt trädde en man in i rummet från en sidodörr. Han var lång och nästan svart i hyn. När mannen närmade sig såg Sanna att hans färg var påmålad och det spikraka långa håret var närmast ebenholtsfärgat. I näsan hade han tjock guldring, likaså i ögonbrynet. Läpparna var blåsvarta och svart kajal hade målats runt de blå ögonen. ”Så du vill bli medlem?” Mannens röst var mörk och Sanna såg att lite läppstift hamnat på hans tänder. ”Mm, om jag får?” Sannas röst var stark och klar. Beslutet hade legat i hennes hjärna en längre tid, men modet hade svikit varje gång hon stått utanför deras port. Nu ville hon bli med i deras gemenskap så starkt att det gjorde ont. ”Vad skall jag göra?” Den starka rösten hade blivit liten och rädd. Hon sneglade på kvinnan på bordet som fortfarande låg med slutna ögon. ”Följ mig!” Den svarta figuren lade sin hand på Sannas axel och styrde henne mot en dörr.

Det här rummet var mer alldagligt och mannen kastade av sig kåpan när de trätt in. ”Jaha, vad heter du?” Hon satte sig ned på stolen han drog fram och tittade förundrat på honom medan han tråcklade av sig den svarta dräkten. ”Ah, vad skönt. Det är varmt som sjutton det här materialet. Måste hitta något tunnare.” Han plockade fram en servett ur skrivbordet och torkade sig över munnen. ”Nej, nu skall jag ha snus.” Han studerade Sanna under tiden som han öppnade doslocket, sniffade njutningsfullt in aromen och tog en redig nypa som han tryckte in under läppen med en suck. ”Jag ser att du gillar svart, och det är en förutsättning för att vara med. Är du en sådan där Emo eller vad det kallas?”
Sanna nickade ivrigt och skrattade till. ”Mina föräldrar blir snart tokiga på mig. Till och med gardinerna i mitt rum är svarta. Pappa tyckte jag var alldeles galen när jag bad honom köpa svart tapet, men snäll som han är gjorde han det.” Mannen log och tog fram några papper. ”Skriv på här så skickar jag medlemskortet till dig så fort vi får in pengarna. Rollspelet vi håller på med nu handlar om djävulssekter och om du har tid kan du väl googla lite för att hitta olika vinklar. Då syns vi nästa helg! Vänta så skall jag visa dig ut. Jag måste bara klä på mig först. Mannen trädde snabbt på sig det svarta och tog upp ett svart läppstift som han målade med över sina läppar. ”Så! Nu går vi.”

När Sanna kommit ut på gatan igen fylldes hennes bröst med lycka. Hon hade gjort det! Äntligen! Sanna dansade runt, runt i en vid cirkel på gatan och sjöng för full hals.

7 kommentarer:

  1. Skitbra!! Gillar.
    Billade först att du lät "det alldagliga" - att läppstift kommit på hans tänder och att vi fick "se" det - och sedan var tvisten jättebra tycker jag :-)

    SvaraRadera
  2. Spännande och jättebra! Många fina målande detaljer.

    SvaraRadera
  3. Jättebra! Och fick fram det där att allt inte behöver vara så farligt ;), rollspel kan ju utveckla, få någon att våga! Jepp, jag gillade verkligen texten.
    Måste tillägga, när man började läsa väntade man sig något otäckt, djävulsdyrkan, sexuellt utnyttjande... Hennes glädjedans var en befrielse:)

    SvaraRadera
  4. Spännande början och förlösande slut. Allt är inte vad det synes vara... Kul

    SvaraRadera
  5. Måste bara säga tack till dig för dina snälla kommentarer. Du lyfter mig otroligt som puffar så och det finns stunder när jag verkligen vågar drömma om den där lilla diktboken... Tänk om en dag... Kram!

    SvaraRadera
  6. Roligt, flödigt, spännande skrivet!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...