13 april 2010

TEMA tilltal forts. på gårdagens puff

Evelina vaknade av att hon kände sig iakttagen, och när hon mödosamt öppnade ögonen med ett stön såg hon en stor råtta sitta knappt en meter ifrån henne. Den lutade huvudet åt sidan och hon såg de små morrhåren rycka. Framtassarna var svarta av smuts och de svarta ögonen såg inte alls vänliga ut. Med jämna mellanrum reste den sig upp i sin fulla längd på bakfötterna som för att visa sin storhet. ”Schas! Iväg med dig!” Hennes röst skrämde iväg råttan och hon suckade av lättnad.


Evelina kände med händerna över kroppen, men fann inga skador, i alla fall inga allvarliga. Det värkte i hennes rygg och hon hittade smala, långa rivsår på sin ena överarm. Hon kunde se dagsljuset långt, långt ovanför sig i en liten cirkel. Var har jag hamnat? I hennes huvud radades upp olika lösningar på situationen och hon reste sig försiktigt upp. Det krasade av glas och plåt.

Erik sparkade irriterat på en sten som låg på vägen. Vart tog hon vägen? Typiskt Evelina, hon har väl hittat något intressant. Jag väntar max fem minuter till! Han tog upp en tändare ur fickan och tände fimpen han hittat, sedan drog Erik djupa, njutningsfulla drag av den nikotinstinna biten. Hoppas inte Evelina kommer nu, hon blir galen! Han såg sin pappas sista andetag för sin syn och mindes dunkelt smärtan inuti när mamman gråtande vänt sig till Erik och Evelina. ”Det är slut nu.” Det hade känts som om någon slet ut hjärtat på honom utan bedövning.

Pappa Olof hade drabbats av den allvarligaste sjukdomen av dem alla, cancer. Metastaser spred sig snabbt över hela hans kropp, och döden hade kommit som en befrielse. Andningen hade försvårats av tumören som likt en svamp trängt in i stämbanden och gjort att rösten sakta men säkert försvann och ersatts av ett lågt kraxande. Mitt i allt elände hade pappans darrande hand dag efter dag öppnat cigarettpaketet och mödosamt tagit fram en av de illadoftande pinnarna medan Erik tigande, och fascinerat stått bredvid.

”Nä nu jäklar! Evelina!” Erik reste sig upp och gick samma väg som systern. ”Evelina! Åh, vad hon skall få skäll när jag hittar henne. Vänta bara… ” mumlande en massa eder trampade han över gamla tamponger, tidningar och konservburkar.

Råttan hade kommit tillbaka, men den här gången gick den lite närmare, sniffande i luften blottade hon sina skarpeggade tänder. Ungarna i boet ville ha mat, kunde det här vara något att ha?

Evelina kände plötsligt något vasst tränga in i sin hand, och tittade på den. En skärva av glas hade gått in en bit i handen och blod sipprade sakta ut ur såret. Hon drog bort skärvan med sin andra hand och såg samtidigt råttan. En rysning gick genom Evelinas kropp. Plötsligt hörde hon en välbekant röst. ”Jag är här!” Evelina Reste sig upp, ställde sig på tå och satte händerna som en tratt runt munnen. ”Jag är HÄR!” Hon hörde Eriks röst avlägsna sig och kände paniken växa. NEJ! Vänta! Gå inte! ”ERIK! Gå inte, snälla.” Hon sjönk ihop med händerna för ansiktet. Över pannan rann en tunn nästan osynlig sträng av blod.

Råttan sniffade i luften, kände den välbekanta doften av något gott och närmade sig försiktigt, steg för steg.

Erik gick svärande fram och tillbaka över den blåsiga kullen, såg hålet i marken och vände om. ”Evelina!” Han höll händerna för öronen som var röda i kanterna av kylan. ”Faan vad det blåser här. Hon kanske står där nere och väntar. Plötsligt hörde han ett högt motorljud och upptäckte en stor lastbil som svängde mot platsen de lämnat sina hittade saker. Med andan i halsen sprang han ner för att rädda sina skatter. Evelina slår ihjäl mig om jag inte skyndar mig! Hoppas, hoppas att hon står därnere. Flåsande kom Erik fram till högen av prylar i samma ögonblick som lastbilen stånkande tog sig uppför backen mot honom.

”Här får du inte vara! Det är förbjudet enligt lag.” Mannen hade en tändsticka i mungipan och en fläckig vit keps på huvudet. Han öppnade dörren och studerade pojken intensivt. ”Ta ditt pick och pack och försvinn härifrån.” Erik stod framför deras hopsamlade hög och darrade av skräck.                         ”Men, men, men…” Hans hjärna var tom på ord och tungan var slipprig som en ål. Han tittade sig oroligt runt efter Evelina, men det enda han såg var måsar som skränande flög fram och tillbaka på jakt efter matrester. Mannen tittade på klockan och såg att det snart var lunchdags.                                    ”Äh Pysen, ta och dra härifrån nu. Det är farligt här! Jag skall bara lasta av lite mer skräp så kan du åka med mig ner till bygden. Skräpet kan vi slänga i bak. Ingen dör väl av att du tar det.” Han räckte fram handen till Erik och lyfte upp honom i lastbilen medan han registrerade att pojken var mycket tunt klädd för årstiden och dessutom hade trasiga skor. Sakerna lade han i en stor svart säck.

Med ett högt brummande åkte de uppför kullen och den stora bilen gjorde sig redo att göra sig av med sin last. Genom de öppna rutorna hörde Erik måsarnas glada skrik när de insåg att mera mat var på ingång, och en röst som ropade hans namn. Stopp nu! Mitt namn? Men…                                      ”STANNA! Det är Evelina!” Mannen tryckte på bromspedalens så abrupt att motorn dog. Nu kunde båda två höra det desperata skriket från underjorden. ”HJÄLP! ERIK!” De kastade sig ut ur hytten och gick mot ljudkällan. Soprester ramlade ned i det djupa hålet i marken och en järnbit rasade ner i Evelinas huvud. Med ett stön förlorade hon medvetandet.

5 kommentarer:

  1. Jag tycker du skriver väldigt målande och bra. Gillar hur jag dras med i texten, ögonen flyger fram och plötsligt är den till min besvikelse slut.

    SvaraRadera
  2. Spännande och otäckt, som sagt väldigt bra flyt i texten.

    SvaraRadera
  3. Riktigt ruggigt. Kan inte låta bli att läsa trots lång text.

    SvaraRadera
  4. Väldigt spännande, man kan inte inte sluta läsa!

    SvaraRadera
  5. Bra, målande som kalliwarra skrev!

    Tack för din värmande kommentar, sånt hjälper.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...