TEMA Komma på fötter + fixa

Sammanslagning av två skrivpuffar igen då.
Den rafflande fortsättningen på soptippshistorien

Erik hörde att det föll ned en massa skrot i det smala hålet och stannade. ”Evelina!” Han smög försiktigt närmare, men kände att marken rörde sig under honom och stannade. ”Evelina!” Nu ropade han högre.


Mannen sköt tillbaka kepsen långt bak på huvudet och såg ut som ett levande frågetecken. Vad i all världen händer? Försiktigt steg han ned på marken och smög fram mot Erik som nu lagt sig ned.  "Vem är därnere?” Viskningen ekade i Eriks öron och han hyssjade mannen. ”Allting rör sig. Vi måste komma på hur vi skall få upp henne. Det är min syster.”

Obekymrad av skrikandet ovanför smög den stora råttan närmare flickan som nu låg alldeles stilla. Prövande bet hon på den vita armen och fick med sig en bit hud. Smaken var söt och gav mersmak. Evelinas huvud värkte och en stingande smärta etablerade sig plötsligt upp till hjärnan. ”Aj!” Hon slog reflexmässigt mot det som orsakade smärtan och kände något hårigt mot sin hand. Råttan! Vad i? Den smala svansen slet sig loss från den kraftlösa handen och råttan sökte skydd på säkert avstånd. Hon kände den friska doften av nytt blod.

”Evelina! Men herregud svara då!” Erik hade kommit fram till den bräckliga kanten på hålet och såg flickan svepa iväg odjuret. ”Evelina!” Han såg blodet som rann ymnigt från hennes huvud. Det knakade under honom och när han såg hur illa sammansatt platsen var och bilarna som mycket enkelt kunde bestämma sig för att falla kände han en kall kåre bana sin väg efter ryggraden.

Hon måste höra fel. Prövande lade Evelina huvudet på sned och försökte förbise smärtan i benet som etablerade sig till hennes höft. Håret hade klistrat sig fast i marken och ett otäckt ljud skapades när hon lyfte på huvudet. Högt ovanför henne såg hon Eriks välbekanta huvud. "Erik!” Hon skrattade och grät samtidigt. ”Jag är skadad.” Evelina såg att omgivningen svajade och undrade för en kort sekund om hon såg i syne. Den gamla soptippen hade haft ett hårt liv och när sak lades på sak blev det små mellanrum som nu gjorde allting ostabilt. ”Det är inte säkert här, vi måste få ut dig snabbt. Kan du resa dig upp?” Erik vände sig viskande till mannen bakom honom. ”Har du ett långt rep i bilen?” Den andre nickade jakande och smög iväg.

Efter en kort stund kom den kepsförsedda tillbaka med ett tjockt rep över axeln. I änden hade han knutit en snara och drog nu ut det i hela sin längd för att fästa det runt sin kropp. ”Okey, nu kör vi.” Erik firade ned änden till sin syster som mödosamt och flämtande av smärta kommit på fötter. Hon kände att det svartnade för ögonen och svalde energiskt ned spyan som halkade fram flera gånger. Höften knakade betänkligt och smärtvågor gick till hjärnan som varken visste ut eller in var det gjorde ont. Det blev för många impulser att hålla reda på.
”Kom igen Evelina, fäst linan runt din midja som drar vi upp dig.” Hon tog emot öglan och lade den runt sig själv, sedan tog hon ett hårt tag om repet och höll andan.

En liten stund senare låg Evelina stönande av smärta på backen bredvid lastbilen medan mannen som hjälpt dem ringde dit en ambulans. ”Vilken fixare du är brorsan. Ett tag var jag rädd att jag skulle bli kvar där. Såg du råttan förresten? Hon bet mig.” Evelina frös och hackade tänder. ”Det gör så jäkla ont!” Hon tittade på benet som svullnat upp rejält. De hörde ljudet innan de såg bilen, och mannen vinkade till sig ambulansen som kom vaggande uppför den gropiga gamla vägen.

När den farit iväg vände sig Erik till mannen och presenterade sig.                 ”Erik heter jag, och jag är dig evigt tacksam för din hjälp. Jag hade aldrig fått upp Evelina själv. Är det okey om jag liftar med dig?” Mannen räckte fram sin ena hand och lade den andra på Eriks smala axel. ”Olof heter jag och jobbar som sopgubbe som du nog förstått. Behöver du ett jobb?” Han log med hela ansiktet och tittade pojken rakt in i ögonen med fast blick. ”Jag behöver någon som inte är rädd för lite smuts under naglarna.” Olof vinklade upp sina egna naglar och visade dem för Erik. ”För smutsig blir du i det här yrket. Jag lovar! Men tänk på saken du så far vi till sjukhuset till din syster under tiden.

Olof tittade en lång stund på pojkens ansikte som visade sådan stor lycka att det var svårt att låta bli att le, sedan startade han lastbilen och de for iväg.