Förord

Killen som nittonåriga Anitha mest av allt ville ha flamsade runt bland alla brudar, även om han då och då faktiskt vräkte ur sig ”Ja älsker däj ja” på härligt hudikmål. Visserligen oftast i onyktert tillstånd, men det sades ju att av barn och fulla gubbar fick man höra sanningen. Kase hade tagit hennes hjärta och hjärna i besittning och hon kunde inte bli av med tanken på honom.

Anitha hade som artonåring träffat honom på en privatfest hos en av sina väninnor, men inte märkt av honom speciellt mycket förrän senare på discot. Killen dansade ju som en gud, och faktiskt var han lite lik James Dean. En sedan länge avsomnad filmidol som varit både snygg och sexig. De dansade och jamsade hela natten, och avslutade det hela med att skiljas åt med en kyss som gav mersmak.

Efter den dagen var det kört. Anitha åkte till Hudiksvall på helgerna för att kanske, kanske träffa honom igen, och ibland ja då stod han bara där, leendes lite kisande med ögonen och oftast full. I det ögonblicket släppte hon allt, kompisar, pojkvänner, syskon, you name it. Allt som existerade just då var killen framför henne som med gröna vilt flammande ögon förklarade henne sin kärlek. ”Ja älsker däj ja gumman, det vet du.” Han räckte henne sin hand som hon villigt tog och de lämnade stället för att hitta någonstans att vara ensamma. Som en drunknande försvann hon för omvärlden i hans ögon. Anitha lade sitt unga hjärta i hans händer och kände att livet lekte. Kvällen slutade hemma hos Kase eller hos någon annan, men de hade inget sex för det var han inte kapabel till och Anitha tyckte å andra sidan att hon var för ung ännu.

Mamma Inger hade från tidig ålder tutat i Anitha att hon skulle vänta länge innan hon bildade familj. ”Gör inte som mig, vänta med barn och giftermål tills du blir lite äldre och hunnit resa och träffa olika killar. Jag var bara 18 år när jag gifte mig, och kär, nja…” Hon tvekade en stund och log. ”Jag var inte kär när jag gifte mig, men har blivit det på vägen. Du låg i magen och vi tyckte ju om varandra. Så vi gifte oss.” Hon tittade ut genom fönstret i köket. ”Jag kände knappt din pappa. Vi hade träffats några månader bara.

Kärlek var för Anitha ett ganska outforskat ämne, men hon hade varit förälskad några gånger.

Kase kom från en svår uppväxt, med en elak styvfar som oftast kastade ut honom ur huset när de åkte ihop. Killen hade inte en chans. De äldre grabbarna blev ett substitut för en frånvarande pappa. Tyvärr drack de oftast massor av alkohol. Anitha å andra sidan hade haft en idyllisk uppväxt ute på landet med människor som älskade henne runt sig. Föräldrarna hade tagit över farfaderns och farmoderns stora lantgård där hon vistats sedan barndomen.

Vardagarna tillbringades hemma på gården. Hon hade som barn ofta stuckit till skogen med pojkarna i byn för att bygga kojor eller hitta på andra rackartyg. Det var inte hennes mening att vara busig, det bara blev så, gång på gång. Hon var en liten Emil i flickhamn.

Så fort den lilla tjejen inte fick som hon ville rymde hon hemifrån. Ja, inte för speciellt lång tid, bara så att föräldrarna skulle bli oroliga. Redan som tvååring hade Anitha gjort på det viset och skrämt vettet ur sina stackars föräldrar när de varit på midsommarfest hos mostern. ”Vart är du på väg?” Frågade fadern när han hittade den lilla gåendes på grusvägen hemåt. ”Hem!” Sade Anitha med bestämd röst och propsade sparkande på att få komma ned till backen för att fortsätta sin promenad. Skrattande tog pappan sin lilla dotter tillbaka till festen.

I skolan hade hon varit en medelmåtta med extra bra betyg i språk och gymnastik, men kunde knappt sitta still på lektionerna och i dagens läge skulle det säkert rasat någon bokstavskombination över henne. Myror i ändan var vad det kallades på den tiden.

Nu hade den lilla pojkflickan som alltid vägrat att använda klänning växt upp och blivit en snygg tjej som killarna gärna ville kussla med. Fortfarande sprakade hon av överskottsenergi och behövde röra sig mycket för att springet i benen skulle försvinna. Det envisa kvillrandet i kroppen kändes som champagnebubblor utan slut.

Efter flytten till Gävle hade Anitha tappat kontakten med sina vänner, och träffade dem lite trevande igen när hon kom tillbaka till Söderhamn. Men något var annorlunda. Att sitta och festa helg efter helg tilltalade inte henne längre. Oftast ställde de en stor vit dunk på bordet och drack tills de föll omkull. Nåja, alla gjorde väl inte så, men de flesta killarna var rätt druckna när de vinglade iväg till discot för att svänga sina lurviga. De lullade sedan runt på stället och jiddrade med folk. Emellanåt blev det fajt, och de som varit bästa vänner sekunden innan slogs plötsligt på liv och död. När vakterna särat på slagskämparna skämdes de och kramade ångerfullt om varandra medan de bad om förlåtelse. Ibland kastade sig Anitha självvådligt emellan och försökte avstyra bråken. Resultatet hade då och då blivit att hon åkt på en fet smäll ämnad till den andre.

Ingen hade lyckats få till det sexuellt med Anitha förrän hon som nittonåring i Gävle träffat en mycket smörig kille som var väl medveten om hur en oskuld skulle tas. Namnet hade hon glömt, och händelsen som sådan var totalt misslyckad. När han fått vad han ville vände killen ryggen mot Anitha och somnade. Snarkandet fyllde rummet och hon låg och bannade sin dumhet hela natten. Den dyrbara gåvan hade varit ämnad till Kase, ingen idiot som hade talets gåva och visste exakt vilka knappar han skulle trycka på. På morgonen när han smög iväg låtsades Anitha sova, och kikade med halvslutna ögon på honom när han lämnade lägenheten. Hon hade försökt att få till det med sin stora kärlek Kase några gånger, men sprit blandat med nervositet är ingen bra kärlekscocktail. Nåja, nu är det gjort tänkte Anitha och beslöt sig för att inte grubbla mer.

Väl hemma i byn igen hade hon snart fallit in i den gamla trallen, med att sköta kossor på morgonen och hjälpa till med allehanda bestyr på gården. Tiden gick och Anitha blev mer och mer rastlös. Jovisst kunde man gå ut och dansa i hemstan också, eller fara ett helt gäng till Hudiksvall eller Gävle och partaja. Men det var ju bara möjligt två gånger i veckan. De andra dagarna lunkade tiden fram sakta, sakta och Anitha klättrade på väggarna av frustration. I Gävle hade hon sprungit ut på krogen flera gånger i veckan och ofta shoppat i stadens affärer som har ett stort utbud av udda, roliga kläder som tilltalar henne.