Kapitel 7 i Ja älsker däj ja

På torsdagen var det dags för kassakurs kombinerat med charmkurs. Personalen tyckte att det var skönt med ett avbrott i jobbandet och var glada och uppsluppna. Efter en dags tragglande med i Anithas synvinkel sett ganska självklara saker gick hon och en av arbetskamraterna iväg till ett konditori intill och köpte varsin semla. Med munnen full av härlig vit grädde och mandelmassa pratade de om kursen och jobbet. Skrattande tittade de på människorna runt sig och liknade dem vid olika djur. ”Han där då?” Anitha pekade på en man som hade kinderna fulla av mat och samtidigt pratade. ”Han liknar en hamster.” Kamraten fnissade och föreståndaren på kondiset hyssjade ned tjejerna med ett finger för munnen och sträng uppsyn. ”Kolla henne då…” En kvinna med snipig mun och nästan lila hår klev in genom dörren. En stank av parfym nådde dem och hostande torkade Anitha ögonen som tårades. ”Stinkande råtta.” Orden fick dem att skratta ännu mer, och de beslöt de sig för att gå.


Med ett ”Syns imorgon!” skildes de åt och Anitha åkte hem.

När hon kom hem möttes hon av Sissi som vilt dunkande med svansen talade om att hon ville ut. ”Är det okej?” Anitha frågade Paavo om hon fick ta med Sissi ut och den stora hunden nästan välte omkull henne av lycka när kopplet kom fram. ”Varsågod! Hon gillar att springa, och jag orkar inte.” Anitha slängde snabbt på sig springskorna efter att ha bytt om till träningskläder, sedan gick de ut. Mörkret hade lagt sig över husen, men hon hade ju Sissi med sig och kände ingen rädsla. Den stora schäfern viftade på sin tjocka svans och lade öronen tätt utefter huvudet. ”Nu trivs du va?” Ropade Anitha när de stormade fram efter vägkanten. Sissi skällde glatt och vände huvudet bakåt någon sekund för att ha ögonkontakt. Den tjocka pälsen rörde sig i en enda rörelse när hon galopperade fram genom snöblasket och Anitha kände fötterna bli våtare och våtare. Under tiden som de sprang for tankarna härs och tvärs i Anithas huvud. Det har hänt mycket idag, och jag har lärt mig lite nya saker. Charmkursen var jag inte så imponerad av, det var ju rätt så självklara saker det mesta.

När de kom hem igen var de dyngsura om fötterna och Sissi klafsade in i badrummet där Paavo torkade av hennes fötter. ”Är det okej om jag tar en dusch? Jag är genomsvettig.” Han tittade på henne med sur min. ”Okej, men bara för den här gången. Slösa inte på varmvatten, det kostar alldeles för mycket.”

Anitha kände snart värmen komma tillbaka i kroppen, men fötterna var fortfarande iskalla och stela. Det varma vattnet rann i en strid ström över hennes kropp och hon tvålade in sig från huvud till tår. ”Oj, ja just ja. Vattnet…” Anitha vred av kranen och fortsatte dra skummet med smekande rörelser över kroppen. Det luktade äpple och hon fick en minnesbild av sig själv uppe i äppelträdet därhemma, ätandes färska nyss mognade äpplen. Anitha vred på kranen igen och sköljde av sig skummet. Efteråt tyllade hon in sig i sin stora handduk och gick till sitt rum. En skön känsla av välbehag etablerade sig genom Anithas kropp när hon lagt sig i sängen, och när dagboken fått sitt slöts ögonen.

På fredagen var det äntligen dags att se sig om i stan. Anitha skulle träffa sin väninna Sussi och hade knappt en timme att duscha och fixa sig. När hon fixat sig sprang hon med andan i halsen till busshållplatsen, rädd att missa den. Anitha anlände till t-centralen den tid de kommit överens om, men hittade ingen väninna.

Efter många om och men fann de varandra. Tjejerna stod på olika våningar och det blev stora kramen när de äntligen träffades. Skrattande gick de i armkrok till ett disco som hette Boulevard. Det dröjde inte många minuter innan de insåg att de nog var äldst på stället. ”Äh, Vi skall ju bara dansa, och det spelar väl ingen roll om killarna är yngre.” Sussi tittade på skylten ute vid garderoben och skrattade till. ”Åldersgränsen är 18 år, det förklarar ju saker och ting.” Anitha tog väninnans hand och drog med henne till dansgolvet som precis öppnats. ”Vi dansar. Kolla in brudarna…de där kan ju omöjligt vara äldre än femton. Vi går till baren och kikar vad de har.” Tjejerna dansade hela kvällen och åt glass när de satt sig i baren där det bara serverades alkoholfritt.

Efter en kul kväll tog Anitha sig sakta hemåt per nattbuss. Vilket äventyr! Det blev många byten. Hon kände att det doftade sprit i huset, och skyndade sig till sängs.

På natten vaknade Anitha av att dörrhandtaget trycktes ned. Magen voltade av obehag, och hon knöt händerna så hårt att naglarna gick in i huden. Snälla! Låt det vara låst! Efter några försök till gav han upp och hasandet av tofflorna talade om att han gick till sitt sovrum. Det tog en stund innan det bankande hjärtat lugnade ned sig, men till slut somnade hon om.

Lördag morgon slängde Anitha sig upp klockan halv tio i panik. Jäklar jag skall ju på kika på rum! Tur att det är så nära. Hur kunde jag sova så tungt? Hon tittade på klockan och såg att bussen skulle komma till hållplatsen om fem ynka minuter. Med långa steg sprang Anitha iväg och hann dit sekunden innan bussen blev synlig. Jackan var fortfarande oknäppt och håret spretade åt alla håll. Flåsande klev hon ombord och åkte till Enebytorg.

När Anitha anlände var inte Monika där, men sonen öppnade dörren. ”Hejsan! Jag heter Tommy och är Monikas son. Det är mitt rum du skall ha. Kom in!” Tommy var mörkhårig och såg lite utländsk ut, men verkade snäll av det lilla han visat. ”Mamma kommer snart. Hon bad om ursäkt för dröjsmålet, men skulle skynda sig.” De satte sig i köket och pratade. Tommy var nyfiken på den unga flickan som han tyckte var söt, och ville veta mer. ”Var kommer du ifrån?” Anitha tittade honom i ögonen med fast blick och såg att han rodnade lätt. ”Jag kommer från Hälsingland, södra norrland. Är bonntös faktiskt och måste säga att jag är väldigt nöjd med att bo här. Innan jag flyttade hit bodde jag i Gävle ett halvår, men blev tvungen att flytta hem när jobbet tog slut. Det var inte kul.” Hon tittade sig runt i köket och såg att det var toppmodernt med diskmaskin och stor frys och kyl. Det verkade också vara nymålat, faktiskt kändes en lätt färglukt i luften om hon kände efter noga. ”Är huset nyrenoverat? Det ser så nytt ut inuti.” Tommy harklade sig ”Äh, det är morsan…Hon har renoveringsmani och målar alltid om eller något annat. Hon har alltid hållit på så. Jag brukar hålla mig hemifrån, men blir ibland påtvingad en målarpensel som hon ber mig använda.”

Plötsligt kommer Monika in och ropar skrattande på Tommy. ”Kom och hjälp mig! Det är till din lägenhet det här. Gillar du färgerna?” Hon ser de främmande skorna och tittar frågande på sin son. ”Är hon här?” Monika ställer noggrant upp sina skor på plats och går in i köket. ”Hejsan! Välkommen! Har Tommy visat dig runt?” Anitha reser sig upp och tar hennes hand medan hon ruskar på huvudet. ”Nej, vi har pratat.” Monika tar tag i hennes hand och drar med sig henne till övervåningen. ”Det här är ditt rum…ja om du nu vill ha det? Det andra tillhör min yngste som Kenneth. Sedan har ni vardagsrummet mellan rummen tillsammans. Jag hoppas att det går bra? Kenneth är en snäll kille, Tommy med.

Anitha gick in i sitt rum och tittade sig runt. Det stod en smal säng vid ena sidan och en ännu smalare garderob bredvid. Ute i vardagsrummet stod en jättestor hörnsoffa som nästan täckte hela rummet. En lätt doft av nikotin nådde Anithas näsborrar och hon såg askfat på bordet framför soffan. ”Om det är okej att jag använder dusch och kök så tar jag det.” Monika skrattade till och såg på sin son att han blev mycket nöjd med arrangemanget. ”Klart du får. Du och Kenneth kommer säkert överens, och Tommy lär väl komma hem emellanåt han med.” Anitha gick till hallen och trädde på sig skorna. ”När får jag flytta in?” Hon tog jackan under armen och väntade på svaret med bävan. Varje natt hos Paavo är osäker. Jag måste därifrån snabbt! Kvinnan tryckte upp sitt lockiga hår med händerna och tittade Anitha i ögonen. ”Naturligtvis flyttar du in så fort du kan. Din chef berättade om din nuvarande hyresvärd. Är söndag okej? Hinner du plocka ihop dina saker?” Anitha drog en suck av lättnad. ”Tack! Ja det är lite läskigt på nätterna där borta. Jag har nästan ingen packning och det mesta ryms i mina resväskor. Jag vet ju inte var jag bor från månad till månad. ”

Nu skall det bli ordning med maten. Med små hoppande steg gick hon iväg till bussen och tog den till Mörby för att träffa sin jobbarkompisTina som hade testat på en hel del i livet. Bland annat hade hon bott hos en shejk i utlandet.

Efter några timmars vandrande i butikerna åkte Tina hem och Anitha for vidare till Mia.

När pendeln stannade i Helenelund hade Anitha nästan somnat, och lutade sig mot sin medpassagerare med huvudet. ”Oj, förlåt.” Mannen som var nästan svart skrattade med vita blänkande tänder. ”No problem, no problem.”

Mias pojkvän kom till lägenheten några timmar senare och de hade en trevlig kväll. Natten spenderade Anitha där. Hon orkade inte åka hem, och nattens försök att komma in hade skrämt den unga tjejen rejält. ”Tänk om jag inte hade låst. ”Hon darrade till av obehag. Mia kramade om Anitha och sade åt henne att sova över. ”Det finns plats både i min säng och ute i soffan. Du får välja.” Pojkvännen skrattade till och sade att hon mer än gärna fick ligga i sängen med dem. ”Då får jag två tjejer helt för mig själv.”

Soffan var hård, men Anitha kände sig trygg och den envisa klumpen av oro i magen försvann tillfälligt. Snart sov hon sött.

Mia väckte Anitha tidigt eftersom hon skulle iväg till sitt jobb. ”Chrille har redan åkt så sov ut och kasta in nyckeln genom brevlådan när du går. Morsan har också dragit. Vi hörs! ”Med de orden slog hon igen dörren och gick iväg. Anitha tog sig med pendeltåg, tunnelbana och buss hem till sitt rum där Sissi ivrigt flämtande mötte henne. Hunden studsade runt som en gummiboll när hon tog fram kopplet för att göra sig klar att springa en sväng. Anitha saknade de sena kvällsturerna som hon sprungit med sin hund varje kväll.

När de svettiga återvänt till huset och Anitha duschat kunde hon efter en snabb blick i spegeln konstatera att kilona fullkomligt rasade av! Av den småmulliga tjejen syntes bara en glimt. Allt springande och stressande hit och dit hade gett resultat. Hon skyndade att torka av sig innan Paavo skulle komma hem. Han hade skrivit en lapp på kylskåpet om att han skulle jobba övertid, och att hon kunde ta ut Sissi om hon kände för det.

Hemma i Hälsingland brukade de avsluta kvällen med bullar och mjölk. Det var knappt Anitha kom ihåg när hon käkat en bulle sist. Visst de sålde konditorivaror på Metro, men hon var inte sugen på sådant. Inget är som mammas goda bullar och farmors kubbar. Tanken på dem gjorde så att det vattnades i munnen på henne, och för en kort sekund drabbades Anitha av stor hemlängtan.

Resväskorna packades och rummet kollades noga igenom så att hon inte hade glömt något. Anitha ville inte återvända dit igen! Inte ens för att hämta något kvarglömt.

På kvällen var hon hungrig och tog de sista kexen. Lite MER fick skölja ner det sista av kaksmulorna. Anitha huttrade av kylan i rummet. Det skall bli såååå skönt att komma härifrån.