TEMA Att avstå

Med tungan rätt i mun manövrerade jag den vita manicken som effektivt avlägsnade det svarta håret på benen. Nu kunde jag inte strunta i att epilera bort det mest naturliga i vår värld längre.

Solen gnistrade på himlen som en jättehalogenlampa och termometern höjde sig snabbt från kallt till varmt på dagarna. Ljumma vindar svepte över min övervintrade bleka hy och lockade till att både knäppa upp och klä av lager efter lager med kläder. Klänningar i regnbågens alla färger tog plats på den redan överfyllda garderobsstången och halvlånga shorts lades ned i lådorna. Vinterstövlarna lades in i förrådet och sandaler ställdes rad på rad på skostället.

Jag hade avstått från att ta bort håret på benen hela vintern och de täcktes nu av en svart tunn matta av hår. Epileringsmaskinen drog brutalt upp dem tio i taget och orsakade stingande smärta. ”Vill man vara fin får man lida pin” sade jag för mig själv med sammanbitna tänder och stoppade monstret några sekunder. Efter några djupa andetag lade jag apparatens ände mot benet igen och fortsatte pinan. Grinande av smärta gjorde jag det som måste göras.

Illande rödprickig strök jag på desinfiktionsmedel och drog sedan en isblåsa över de blekvita smala benen som skulle mått bra av ett träningspass.
Med ett skutt hoppade jag upp till stående och gick in i garderoben där jag drog med handen över klänningarna och blundade. Plötsligt stannade jag och tittade vad som valts. En solgul klänning med smala axelband gled över min smala nakna kropp, och som en andra hud lade den sig över den. Ett par vita sandaler med små turkosa blommor fulländade verket och när håret dragits ihop till en käck knut var jag redo för dagens utmaningar.