Är jag frisk nu?

Idag har jag haft en underbar dag utan snedsteg och illamående. Yrseln har gett med sig och jag har bara en envis hosta kvar...tror jag iallafall. Jag är nästan rädd att lägga mig och sova för att imorgon när jag vaknar må lika pissigt som förut.
Läkarbesöken har haglat på varandra, och gissningarna från dem har överträffat varandra. Ärligast var nog "Jag vet inte:" som min läkare svarade igår. Svajandet i hjärnan höll mig vaken inatt och det blandat med rethostan gjorde att jag inte sov speciellt mycket.
Så gissa om jag blev förvånad och framförallt lycklig när jag imorse vid uppvaknandet i soffan ( som jag förpassat mig till under morgonens första timme.) inser att världen slutat gunga och att den eviga spyan i halsen försvunnit.

Nu börjar dagen närma sig midnatt och jag hoppas, hoppas, hoppas att morgondagen blir lika underbar som idag.
För yrseln gör att jag inte kan skriva mer än den dagliga skrivpuffen, och ibland inte ens det.

Godnatt kära vänner, och lev som om varje dag är den sista...för ibland...är det så.