Kapitel 13 i boken Ja älsker däj ja

Dagen efter när Anitha kom till butiken var något annorlunda. Personalen ansåg plötsligt att Ola och hon var ett par, och Caroline kom rusande till omklädningsrummet när Anitha bytte om. ”Nå? När flyttar ni ihop?” De ljusa lockarna var som alltid perfekt formade runt det hjärtformade ansiktet. Anitha tittade förvånat upp från väskan hon grävde efter plånboken i och satte sig på en stol. ”Vem har du pratat med? Vad är det som får dig att tro något sådant? Han var bara snäll och körde mig till Sollentuna, sedan fikade vi och…” Caroline skrattade till. ”Och? ”Äh, Anitha kom igen. Killen är ju kär! Det enda Ola pratat om hela morgonen är dig. Han vill verkligen flytta ihop. Vad har du att förlora? Går det åt skogen är det ju bara att slänga ut honom.” Hon ställde sig i dörröppningen och lutade sig mot karmen. Anitha kände sig inträngd i ett hörn och funderade på om hon verkligen ville bo med Ola. Förr eller senare skulle de strula. Det visste hon med bestämdhet.


Plötsligt reste Anitha sig så häftigt att stolen ramlade omkull. Vad faan, vad har jag att förlora? Killen är ju go, och vem vet? Kanske det kan bli allvar? ”Jag skall gå och prata med honom. Vi ses sedan.”

Med bestämda steg gick Anitha mot charken och in till Ola som stod och betjänade en kund. ”Okej!” sade hon och vände snabbt tillbaka ut till lagret. Några sekunder senare kom Ola utrusande och slängde sig om halsen på henne. ”Är det sant? Faan vad roligt!” Anitha såg att det var äkta glädje och slappnade av. Det blir nog bra. Hon satte en hand i hans bröst och sköt honom ifrån sig med orden.”Vi måste prata. Kan vi ses imorgon?” Ola nickar så att mössan trillar av och innan han går tillbaka till charken ger han Anitha en snabb puss på kinden. ”Det går bra. Vi är ju lediga båda två, så vi kan väl ses vid tiorycket?”
När hon vaknar dagen efter pirrar det i magen av vetskapen att Ola och hon skall ses på tu man hand. Efter en snabb dusch och påklädning springer hon ned till Metro för att handla lite färskt fikabröd.”Värst vad du var uppklädd då.” Eivor tittade uppifrån och ned på henne och log. Jag hörde att du skall träffa Ola.” Anitha tittade förvånat på Eivor. ”Men hur vet du det?” Skrattande lade chefen handen på Anithas huvud. ”Lilla gumman, en liten fågel viskade i mitt öra att ni skall flytta ihop. Stämmer det? Ola är en gullig kille som verkar rejäl.” Anitha rodnade och tittade på klockan på armen som visade 9.45. ”Eivor jag måste rusa. Han kommer alldeles strax. Vi får prata sedan. Hejdå!”

När ringklockan pinglade till öppnade Anitha med svettiga händer. Hon kände att hjärtat skuttade till när hon såg Ola, och märkte att även han klätt upp sig.

En halvtimme senare satt de med två varsina listor framför sig på bordet, och klurade på vad som var viktigast av det de skrivit. ”Jag kan både dammsuga och diska.” Hon gjorde en kort paus och tittade på honom.”Vet du hur man tvättar?” Ola slog henne lätt på näsan. ”Hörru du, vad är det där för ton. Klart jag kan. Men kan vi inte hjälpas åt med allt sådant? Det blir mycket roligare då.” Anitha nickade ivrigt och strök röda streck under orden tvätt, disk och dammsugning, sedan satte hon pennans baksida i munnen och tuggade fundersamt på den. ”Vilka regler vill du skall gälla nattligt sällskap då? Jag föredrar nog att vi skippar det helt, men…nja…det kanske blir svårt?” Ola lägger sin hand över hennes och säger allvarligt. ”Vi kan låta bli det om du vill. Jag får väl sova hos henne om det behövs.” I Anithas hjärna körs en massa antaganden runt och hon grubblar intensivt på om hon misstolkade Olas ord i bilen om att han var singel. Så han har någon… ”Sååå du har en tjej?” Orden sitter fastklistrade på tungan som flugpapper och är svårsagda. Ola tittar upp från papperet och ler ”Nä, jag sade ju att jag är singel. Men OM jag träffar någon…”

Lättad rätar Anitha på ryggen och fnissar till. ”Ja just ja, du sade ju det. Jaha, då blir vi sambos då.” Ola drog stolen närmare hennes. ”Mm det skall bli jättekul att bo med dig, men du måste tala om när du känner att något är fel. Lova det.” Anitha sätter upp tummen och han sätter sin emot. ”Tummis.” säger hon.

Ola reser sig upp och går mot ytterdörren. ”Nä, jag måste iväg på några ärenden, men vi ses väl på firmafesten? Jag kan hämta dig om du vill. Jag är ledig några dagar nu, så vi ses inte på ett tag, men vi hörs per telefon.” Han lutar sig fram och kramar om Anitha hårt. ”Hejdå!” När han stängt dörren står hon kvar en lång stund och bara ler. Utanför hörs en bilmotor gå igång, och snart är det tyst.

Anitha går in till badrummet och baddar ansiktet med kallt vatten medan hon om och om igen säger. ”Jag skall bli sambo, jag skall bli sambo.” Resten av dagen går hon som i trans och gör ingenting. Tankar glider hit och dit utan att få riktigt fäste i hjärnan.

Personalen på Metro håller tummarna för att de skall bli ett ”riktigt” par, och på festen några dagar senare fick de små hintar och tillrop.

När Anitha dansar tryckare med Ola hör hon på hans andedräkt att han är upphetsad. Ljudet tände henne och hon drog nästan omärkligt med handen över hans nacke för att kolla reaktionen. Ola tog ett hårdare grepp om hennes midja och gav till ett lågt stön. Han lade sin haka mot hennes axel och sjöng lågt. Spänningen låg som ett blixtoväder mellan dem, och det var nästan så att Anitha inte vågade prata av rädsla för att förlora den. Plötsligt viskade Ola något ohörbart i hennes öra. ”Vad sade du?” Utan att tänka på det så viskade hon också. ”Jag tror inte att du hittat den rätte än.” sade han lite högre och sköt henne en bit ifrån sig. ”Du har nog aldrig varit riktigt kär?” Olas ögon gnistrade i discolampans blinkande sken, och något allvarligt hade smugit sig över den stora munnen som oftast log. Anitha nickade och gjorde allt för att inte smeka handen som låg på hennes axel. ”Det stämmer. Jag är singel, men jag har varit kär.” Hon böjde ned huvudet av rädsla för att han skulle kunna läsa i hennes ögon vad som pågick inom henne. Känslorna för honom blev starkare för var dag, och ju mer hon träffade honom desto mer gillade Anitha vad hon såg. Ola greppade hennes hand med ett hårt grepp. ”Kom vi sätter oss en stund. Vill du ha något att dricka?” Anitha skakade på huvudet och kände en trumvirvel i magen av triumf när han inte släppte handen trots att de satte sig. Ola drog med sitt finger över knogarna på henne, och suckade.”Jag blev mobbad som liten. De kallade mig Grodan.” Mobbad han? Skulle jag aldrig trott. Killen är ju urcharmig och snygg! Anitha gjorde allt för att lyssna, men tappade tråden flera gånger eftersom hennes egna funderingar tog över.

Kvällen gick, och de pratade om allt möjligt. Hela tiden höll Ola hennes hand. ”Vill du dansa sista med mig?” Under tiden som han pratade reste han sig och drog med henne till dansgolvet. ”Ha, ha…jag tillåter inte ett nej, så det är bara att ge upp.” Den ena lugna låten ersatte den andra, och Anithas stackars hjärta bankade som besatt. Herregud, jag börjar bli kär i den här killen. Vart skall det här sluta?

Plötsligt tändes lamporna och discjockeyn önskade god natt. Ola såg villrådig ut och tittade sig runt i lokalen.”Har du sett de andra? Vill du…?” På kinderna steg en röd rodnad, och han såg ut som en liten blyg pojke. Anitha hade sånär hört orden. ”Va?” Ola viftade avvärjande med handen. ”Äsch, det var inget. Får jag brickan så hämtar jag kläderna åt dig.” Han försvann mot garderoben med ett leende.

”Hur är det med turturduvorna?” Lennart dök plötsligt upp vid hennes sida och tittade efter Ola.”Har du haft en trevlig kväll?” Anitha skrattade till. ”Vadå turturduvor? Vi är vänner, inget mer. Jag har haft en guldkväll. Tack för all god mat. Jag är sååå mätt!” Ola kommer med sin och Anithas jacka i ett hårt grepp. ”Min buss går där borta.” Han pekade ut i mörkret. ”Din går bredvid, så jag följer dig till busshållplatsen. Har alla gått?” Anitha nickar mot Lennart som nickar tillbaks. Hon tog handen Ola sträckte ut och kände sig löjligt stolt, men var samtidigt lite blyg inför Lennarts blickar på deras händer. ”Jaha, så pass.” Sade han och kramar om dem innan de skiljs åt av allt folk som strömmar ut genom dörrarna.

När Ola och Anitha kommer till hållplatserna står bussarna och varmkör för att bara några minuter senare åka iväg. Det blir ett snabbt hejdå med en puss på kinden till avsked.

På bussen satte sig en mörkhyad man bredvid Anitha. Sin vana trogen pratar hon med honom, och han lägger plötsligt sin hand på hennes lår. ”Vill du ha sex med mig?” Anitha vänder sig mot honom och lägger kraft i orden.”Är du dum i huvudet. Jag känner ju inte dig. Vilken jävla fråga.” Snabbt byter hon plats och tittar åt ett annat håll under resten av resan.

Innan huvudet ligger på kudden kommer John blund.



På söndagsmorgonen står någon och bankar på hennes huvud. Värken är olidlig, och att ens försöka öppna ögonen är inte att tänka på. Voj, voj vad i hela friden hände? Vinet jag druckit måste ha varit starkt! Hur full blev jag egentligen? Jag var ju bara lite onykter. Tur att inte Ola gjorde några framstötar. Det hade kunnat sluta illa!

Anitha drog täcket över huvudet och funderade på allt möjligt. Igår var första gången på väldigt länge som jag inte tittade efter killar. Beror det på Ola? Det hade varit urmysigt att vara bakis och krypa ihop i fosterställning med min lilla goskisse mot magen som vi brukar göra. Nåväl imorgon skall vi titta på lägenheten igen och eventuellt skriva kontrakt. Det känns nervöst och roligt på samma gång.