När livets yttersta kvist brister och jag ramlar ned
Sitter du där och tar emot mig
Tröstar
Håller om
Utan att döma
När jag famlar
Tar du min hand
Vägleder
Tyst
Mina steg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Det kan inte sägas nog ofta. Med få ord kan man få fram stora känslor. Jag läser och får en direkt inre bild av hur du menar. Bra!
SvaraRaderaVackert!
SvaraRadera"Utan att döma" bröt rytmen lite för mig.
SvaraRaderaHarmonisk dikt. Tyckte om den.
Fin kärleksförklaring.
SvaraRaderaHåller med HannaT , men jag tycker om att man bryter av ibland. Blir nästan som två olika historier. Bra
SvaraRaderaNågra ord säger ofta mer än många. Som här. Fint.
SvaraRaderaFint!
SvaraRadera