TEMA Förvalta

”Emma klarar inte längre av att sköta varken sig själv eller sin ekonomi. Vem anmäler sig som frivillig?” Tystnaden var total i uterummet och alla tittade på varandra. Ingen av dem ville ha oket att sköta sin släktings ekonomi över sig och hoppades innerligt att någon annan skulle anmäla sig.


Jesper tittade uppfodrande på sin hustru som ju faktiskt var dotterdotter till Emma och den som kände henne bäst. ”Du kan väl göra det? Arbetslös och med all tid i världen till förfogande?” Han rättade till den blågulrandiga slipsen och sträckte på ryggen. ”Någon?” En diskret hostning hördes från Anna-Klara som nyss fyllt tjugo. ”Jag gör det gärna.” Armringarna runt hennes handled skramlade när hon skakade på armen och det knallröda korvade håret rörde sig som en massa. ”Jag känner inte Emma så bra, men vi kan väl känna oss för och kolla om kemin stämmer. Jag heter Anna-Klara förresten och är Teodors dotter. Vi flyttade tillbaks hit för en månad sedan eftersom pappa inte trivdes så bra i utlandet.” Hon ställde sig upp och tittade sig runt. ”Hur pass dålig är Emma egentligen? Har demensen tagit allt, eller…?” Frågan hängde en lång stund i luften och alla skruvade sig av obehag.

De flesta hade knappt sett Emma på kort, och skickade någon rad på ett vykort då och då. Allihop hade sitt egna liv att leva och inte tid för snurriga gamla kärringar som knappt kunde tala rent. Egentligen var det bara dotterdottern och hennes man som visste hur det var ställt. Människorna började med låga röster tala sinsemellan, och såg ut som levande frågetecken.

”Ursäkta…URsäkta…URSÄKTA! Jesper tystade mumlandet i rummet och höjde rösten för att höras. ”Emma har ibland riktigt bra dagar och kan till och med påta i trädgården, men hon är inte tillförlitlig så pass att hon kan sköta sin ekonomi längre. Hon behöver någon som kan hjälpa henne med räkningar och sådant. En gång i månaden minst.” Jesper tittade på sin fru medan han pratade. ”Vi har diskuterat det här en längre tid hemma, men Elisa säger att ansvaret är för tungt och att hon inte har tid.” Han spottade ut det sista ordet spefullt och såg ut som han ville slå något hårt i huvudet på sin fru. ”Jag…hm…jag menar…Vi älskar Emma och hade hoppats klara oss utan er hjälp, men har nu kommit till slutsatsen att det inte längre fungerar. Mitt företag har gett mig en högre tjänst som innebär mycket resande, och Elisa…” Jesper svepte ut med armen och ryckte på axlarna. ”Ja hon orkar inte.”

Elisa klev fram till sin man och gjorde armkrok med honom medan hon klappade honom på axeln. ”Jesper menar att han precis som ni har fullt upp i livet och inte längre har någon lust att lägga alla helger på Emmas väl och ve. Eller hur älskling?” Hon tittade på honom och log. Rösten innehöll massor av sarkasm och leendet nådde inte till de blå ögonen. Greppet runt hans arm hade hårdnat som om hon höll honom fast och de som tittade på paret tyckte sig se massor av kärlek och funderade på om de hört fel.

Jesper lösgjorde sig brutalt från hennes grepp och tittade in mot huset. ”Jag går in ett tag. Fundera under tiden på om ni har några förslag.” Elisa stod en lång stund med armarna hängande och ansiktet röjde stor sorg. Hon visste så innerligt väl vad som hände innanför dörrarna.

Jesper gick raka vägen till barskåpet, hällde upp en vodka, och svepte den sedan njutningsfullt för att snabbt hälla i en till. Med ett hårt uttryck i ansiktet vände han sedan tillbaka till församlingen som nu pratade med höga röster för att överrösta varandra. Speciellt två röster hördes. Det var Amelia som var kusinbarn till Emma och där för att utröna om tanten hade några pengar undanstoppade i madrassen som det alltid talats om. Men hon kunde ju inte bara ställa frågan rätt ut så det gällde att göra sig vän med de andra och därifrån klura ut vem som visste mest. I nuläget verkade faktiskt läget dödfött. Jesper och Elisa var de som hade haft mest kontakt, och också dem som var svårast att lura.

Den andra personen som pratade var Anna-Klara som verkligen ville hjälpa tanten som var en av hennes få kvarvarande nära släktingar som verkade vara vettig. Pengar hade alltid tillhört ett av hennes största intressen och då framförallt andras pengar. Att förvalta dem till att föröka sig var hennes födkrok och flera av dem som mottagit hennes tjänster hade blivit omåttligt rika.

DETTA VAR DEL 1 IMORGON KOMMER NÄSTA DEL