30 juni 2010

Tema Njuta


Resume: Anitha har flyttat från sin lilla pyttestad till Stockholm och hittar sakta men säkert sitt eget sätt att leva. Lönen från Metrobutiken är inte speciellt hög och hon får göra avkall på vissa saker. I den här texten är hon på ett tillfälligt, kort besök hemma hos föräldrarna. Ur min pågående bok Ja älsker däj ja




På söndagen fixade de till Anithas favoriträtt nummer ett…älgbiff. Hon njöt länge av varje tugga. Att äta älgbiff hade tillhört vardagen när hon bott hemma eftersom pappan var jägare, men i Stockholm var det svindyrt att leva så. Däremot åt hon spagetti med köttfärssås som hennes pappa alltid vägrat att äta eftersom han ansåg det vara grismat. De hade passat på att äta sådant när pappan var bortrest. ”Gud vad jag älskar det här! Det är så gott.” Anitha lade på ytterligare några skivor på sin tallrik och hällde över lite spad. ”Det här är en av sakerna jag saknar där borta.” Mamman räckte fram lingonsyltburken och skrattade till. ”Ja det var ju kul att man är saknad.” Anitha tittade frågande på henne innan hon förstod vinken. ”Ja naturligtvis saknar jag er och djuren också, men det värsta är nog att jag inte har råd att äta så mycket kött som jag vill ha. Allting är så dyrt, och det är jättetråkigt att sitta kväll efter kväll ensam vid bordet. ”Jag saknar många saker härifrån…”
Anitha tystnade en stund och tittade fundersamt ut genom köksfönstret där den lilla sjön Vyssjen gnistrade i solen. Änder flöt omkring och jagade något ätbart, medan det då och då bildades små ringar efter småfisk som hoppade upp för att skåda omvärlden. I dalen nedanför gården gick kossor och betade tillsammans med änder och höns. En tavla av perfektion som var så vacker att det sved i bröstet på henne. Stan är häftig, men det här slår nog ändå allt! Tänk om jag kunde hitta jobb någonstans där jag kunde få både och. Hon suckade tungt och sköt bort stolen från bordet för att resa sig upp. ”Tack så jättemycket för all god mat, men jag måste packa ihop och åka tillbaka. Bussen går om en liten stund.”

En kort stund senare kramade Anitha om sin familj och sin katt Jesper, sedan gick hon ut till busshållplatsen.

3 kommentarer:

  1. Miljön fungerar förstås mycket bra. Har själv bott i både storstad och liten by så det känns igen, hela resonemanget.

    När du pratar om maten tycker jag mycket om innehållet, du får in extra information om pappans sätt att tänka på ett snyggt sätt (att tycka att spaghetti är grismat känns så väldigt ultrakonservativt) men skuttet mellan tankarna på spaghetti och "gott"-kommentaren om älgen kom lite abrupt.

    Enda anmärkningen annars är den sista meningen. Den känns som en bro, att du bara vill flytta henne från stycket ovan till nästa kapitel. Broar försämrar oftast texter och överraskande ofta kan man bara plocka bort dem. Där det inte går bör man bygga ut dem så att de får samma djup som resten av texten.

    SvaraRadera
  2. Svårt läge, att flytta från vad som ser ut som en idyll till storstan. Bägge har sina fördelar och nackdelar. Tyckte också om hur du beskriver älgen kontra köttfärs :-D!

    SvaraRadera
  3. känner igen mig. Varje gång man åker till mamma och pappa.
    Bra miljö beskrivning

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...