TEMA Svett

Frustande och löddrande av svett dundrade Kasper fram på den knöggliga vägen som skulle mått bra av några lass grus. Ryttaren drev honom hela tiden vidare med kraftiga sparkar i sidorna och tanken att tvärstanna och kasta av honom blixtrade förbi i hästens huvud. Armarna flaxade och håret flög på mannen i sadeln. Förföljarna knappade in på dem och paniken blev allt större hos ryttaren. Skulle de hinna? Bara några hundra meter till, sedan skulle allt vara lugnt. ”Kom igen nu gubben, spring för allt vad du är värd." Ryttaren smackade med munnen samtidigt som han om och om igen drev de skarpa skänklarna i hästens kropp. Vi måste hinna.”

När Kasper såg den välbekanta båten utökade han stegen och gjorde sitt allra yttersta för att nå den så fort som möjligt. Han förstod inte varför det var så bråttom, men märkte på sin ägare att något farligt kom efter dem. Relationen mellan dem pendlade mellan kärleksfull och hatisk, men hästen var väldresserad och gjorde alltid som han blev tillsagd.

Männen på båten såg sin ledare komma stormande och fällde ut bryggan samtidigt som de lossade tamparna. Redo att snabbt ta sig därifrån. Motorn startades och puttrandet från den fyllde bukten.
”Snabba er! De kommer! Vi måste iväg nu!” Meningarna var korta och koncisa. Han kastade sig av hästen och slängde tygeln till en yngling som stod precis vid relingen. ”Ta hand om Kasper, och ge honom extragröpe. Utan honom hade jag inte levt."

Med långa kraftiga tag torkades Kasper av och det vita löddret föll på golvet. ”Lilla gubben, du är ju alldeles slut. Kom så skall du få lite gott. ”Hinken som sträcktes fram var fylld av havre och med ett njutningsfullt frustande körde Kasper ned mulen och tuggade i sig av härligheten. Ibland var det rätt skönt att vara häst hos en pirat.