När jag klipper gräsmattan sker det under mycket bestämda former. Inte en blomma får klippas, bara gräs. Naturligtvis blir det både omständigt och tidskrävande, men jag älskar alla dessa naturliga väsen som tränger ur gräsmattan och fyller min dag med skönhet.
Nu har jag till och med lyckats lära min kära karl att göra så, och runt träd och stenar sticker "Vildingarna" ut sina huvuden i gult, vitt och lila.
Mitt på har vi små öar av både vitklöver, smörblommor och en liten ört.
Såååå vackert.
Våra grannar stannar till och tar sig för pannan över våra galenskaper, och skrattar säkert i smyg bakom gardinen när de ser oss cirkla runt hit och dit under klippningen. Men det bjuder jag på.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
jag tycker ni gör helt rätt. Jag plockar aldrig in vilda blommor för det känns som jag gör så de går en för tidig död till mötes i en vas med kvamligt vatten i ett varmt rum.
SvaraRadera