TEMA Köpslå

Med små, små steg tog sig Elias ut på bron. Det sjöng i huvudet av det forsande vattnet som åkte under honom, och skräcken var total. Hudens små hår stod rätt upp och kalla kårar for upp och ned för ryggraden. Med ena handen höll han i räcket och med den andra höll han i en liten rosa björn som tillhörde den bortgångna dottern. Stundtals blundade Elias och stod stilla långa stunder utan att kunna förflytta den ena foten framför den andra. ”Jag måste klara det här… måste.” Han tittade ut över vattnet medan handen krampaktigt greppade metallräcket. ”Varför Ella? Varför, varför Ella?” Det mörkt blå vattnet for nedför älven som en leksugen säl, och det vita var förvillande likt grädde. Då och då kom stora timmerstockar farande på toppen av vågorna och åkte med en smäll in i brons gråa väggar. Vattendroppar stänkte upp i ansiktet och trots kylan i luften var han varm.


”Kom igen nu! Gå!” Han manade på sig själv och satte den stövelklädda foten försiktigt i nysnön. Det var få människor som använde den lilla bron och snön låg nu i tjocka drivor.

Elias såg stället där olyckan hänt, och vågade knappt titta ned. På räcket syntes inte ett spår av blodet som täckt det, och vattenvirveln som dragit ned den lilla flickan snurrade på som alltid. ”Han hötte med näven och spottade ur sig orden. ”Din djävul, du kunde tagit mig istället. Varför Ella? Hon var ju bara ett barn.” Han stoppade in björnen i jackan och drog igen dragkedjan med ett bestämt ritschande. ”Jag skulle inte ha gett henne moppen, men hon tjatade så. Ella var en duktig förhandlare och löftet att plugga intensivt över sommaren var det som avgjorde.”

Det såg ut som att vågorna höjde sig mot honom och Elias klev över räcket med darrande ben. Han höll i sig i räcket så hårt att fingrarna vitnade. ”Det är bara att släppa så är det över. Då är jag med henne för alltid. Min lilla älskade prinsessa.” Han tänkte på alla piller doktorn gett honom, men som bara resulterat i mardrömmar och hallucinationer. ”Jag saknar dig så älskade unge. Saknar dig så att det gör ont. Livet är nattsvart.” Elias satte ut ena foten över vattnet som om han tänkte kliva ned i det. ”Pappa kommer nu.”

Plötsligt hör Elias ett högt skällande och en svart stor hund kommer galopperande ut på bron. Den hoppar gläfsande upp med framfötterna på räcket och tittar med nyfiken blick på honom. Vit snö har fastnat i tassarna och på nosen. ”Hallå! Vad gör ni människa? Det där är livsfarligt!” Kvinnan som kommer springande är i Elias ålder och rösten är gäll. Hon slänger en blick ned i det skummande vattnet och tar tag i halsbandet på hunden. ”Kliv över, NU! Ingenting kan vara så hemskt att man väljer något sådant.”

Elias tittar ned i vattnet och tvekar en kort sekund innan han släpper räcket. Kvinnan skriker högt och står med händerna för ansiktet när virvlarna slukar honom.