TEMA Snickra

”Jag tittar på blommor och tycker de är fina, lyssnar på fåglar och…” Jag vaknar sakta till och hör Zabines ljuva stämma. Från sovrummet ser jag att hon snurrar runt, runt och håller ut armarna medan sången ljuder från läpparna. ”Mamma hon sover och jag är såååååå lycklig…” Hon trutar med munnen och fladdrar med ögonlocken.


Plötsligt hör jag Lillemans röst och genomfars av en glädjerysning. ”Mamma tover å vi äl sååååå lycklia…” Han snurrar runt bredvid sin syster och skrattar sitt härliga klingande barnaskratt. ”

De är nakna och håret står på ända.

Den hemsnickrade sången ljuder högre och högre i syfte att väcka mig och jag går ut i rummet för att hälsa god morgon. ”Vad sjunger ni.” Zabine stoppar upp och vänder sina grå mycket speciella ögon mot mig. ”Vi hittade på den nu.” säger hon med den enkla självklarhet som bara barn har.
”Men hörni ungar gå och klä på er nu så skall vi äta frukost. För ni är väl hungriga?” Jag tittar på köksklockan och ser att den passerat åtta. Någonstans inom mig ringer en alarmklocka…vad i helskotta var det som var så speciellt med onsdag klockan åtta? ”Jäklar! Besiktningen av bilen…det var ju idag.” Panikslaget slår jag numret till Peter. ”Mm, Pettan.” Svarar han och jag hör hammarslag i bakgrunden. ”Vet du vad det är för dag i dag?” Jag känner en svag irritation över att han inte heller kommit ihåg. Det satt en lapp på kylskåpet och jag hade talat om det flera gånger för honom. ”Ingen aning…eller…nä…du menar inte. Helvete! Och du har sovit över förstår jag.” Insinuationen i hans ord att allt var mitt fel gjorde att taggarna fälldes uppåt. ”Vadå sov över…det där är ditt jobb. Tror du att jag kan ringa och komma senare?” Lusten hos mig att åka iväg var lika med noll. Med tre småbarn i bilen skulle det bli både jobbigt och obehagligt att göra en utflykt i den här hettan.

Peter funderade en lång stund innan han svarade. ”Du kan väl åka dit på vinst och förlust och förklara att vi glömde. Det går säkert.” Sedan berättade han hur jag tog mig till Solna och var besiktningen låg.

Jag stoppade inte Peters prat, bara klickade mig in på bilprovningen och fann som tur var en ny tid imorgon. När han tystnade började jag prata. ”Kan du imorgon klockan 12.35?” Peter skrattade till. ”Lyssnade du överhuvudtaget på vad jag sade? Du är dig lik du…Jag kan själv borde det stå på din rygg.” Jag hörde på andningen att han jobbade och såg honom framför mig, med telefonen hårt knipt mellan axeln och örat medan han knipsade plåt och vek den, eller falsade som det heter på plåtslagarsnack. ”Jag fixar det imorgon. Älskar dig, puss.” Jag log för mig själv och pussade på luren. ”Puss, ha en bra dag.”

Barnen dukar under tiden fram tallrikar och yoghurt under tiden som de tjafsar om det mesta. ”Sådär, nu äter vi, men…skall vi äta med fingrarna idag? Det finns ju inga skedar?” Razmus skrattar till och springer och hämtar fyra skedar som han placerar bredvid tallrikarna.

Och ÄNTLIGEN får vi frukost.