Igår gick jag in på min härliga bokhandel i Tumba och lämnade in ett ex av boken VILDSINT. Kvinnan som tog emot den tackade och frågade om jag skickat med någon dokumentation över vad jag gjort och vem jag var. Jag vecklade upp papperet där till och med ett foto tagit plats och pekade ut min bloggadress.
Att ha gjort två böcker är nog inte så mycket att skryta med, och VILDSINT har jag ju satt ihop med flera andra författare. Hon log och frågade om jag inte kunde komma in med Pappersskärvor när den var tryckt.
Glad gick jag vidare till Tumba bibliotek där kvinnan vid disken berättar att de som besöker biblioteket pratar om mina böcker och mig. Det ryser i mig av välbehag och jag har svårt att sluta le fånigt när jag lämnar stället.
Nu ligger vår röda vackra bok där på disken och lyser. Men den som inte har möjlighet att gå dit hittar den hos nätbokhandlarna.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.