Två människospillror gick nere i diket letande ölburkar och flaskor som någon annan ratat. Kläderna de bar var märkta av ålder och de spretande fingrarna bar svarta sorgkanter och flagor av gammalt nagellack. Magarna kurrade i grym samklang och läpparna smackade av brist på vätska av annan karaktär än sprit. På fötterna bar de skor som hittats i en container på en gata i stan, och trosorna var flera dagar gamla.
Med huvudet djupt ned mot marken scannade de av diket meter för meter och ignorerade tutande bilar som passerade på den livligt trafikerade vägen. Hoppet att hitta ytterligare ett fynd höll deras arbetslust uppe, och den slutliga belöningen av en flaska med ett starkt skvalpande innehåll drev sökandet vidare.
Människorna som passerade på vägen fnös högt och ökade farten av rädsla att bli stoppade.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Tydlig bild.
SvaraRaderaJa, som Marie säger. Och Berörande!
SvaraRaderaTragiskt och sant. Bra text!
SvaraRaderaMycket bra med träffande ord som "människospillror" och "arbetslust" och "grym samklang" och jaa...allt!
SvaraRadera