”Jag tänker inte, jag upprepar jag tänker INTE följa med! Ni får klara er själva den här gången.” Kalle öppnade munnen för att säga något, men tystades av Pias skälvande hand.” Jag behöver tid ifred. Sitta ensam och skriva på min bok. UTAN barn.” Hon tittade på de två småttingarna som precis kommit ur koltåldern. ”Jag älskar er ungar, men ibland är er ljudnivå några snäpp för hög.” Pia lade en hand på vardera huvud och rufsade om det blonda håret. ”Ni följer med pappa till farmor och farfar över helgen.” Lilla Selma viftade med handen för att få ordet, men fick inget gensvar. Hon trulade med munnen och en ensam tår banade sig väg över den runda kinden. Pia smekte den lilla flickan över kinden och gav en slängpuss. ”Snuttan…du kommer att få jättekul där borta.”
Selma tog tag i Pias tröja och drog i den. ”Jag vill att du skall följa med. Pappa är inte lika snäll.” Skrattande lösgjorde Pia sig och gick iväg från sällskapet. Kalle tittade ängsligt på barnen och undrade för sig själv om han skulle klara av att ta hand om ungarna en hel helg, men skakade av sig olusten och försökte se positivt på det hela. ”Hörni ungar, vi kan ju fiska och bada hos farmor, och kanske vi lyckas få med farmor.” Han pussade sin fru på kinden och manade på Selma och Olof så att de skulle skynda sig in i bilen. ”Alla klara? Ja…då…åker vi då?” Rösten var frågande och lite osäker. Han hoppades att Pia skulle drabbas av ångest och vilja följa med. ”Gumman, är du alldeles säker på det här? Skall du inte följa med?” Kalle var inte riktigt van vid Pias nya raka stil och kände sig lite obekväm. Han körde några meter innan bilen stannades och dörren öppnades igen. ”Pia? Du?”
Skrattande slog hon ifrån sig och kände kroppen uppfyllas av en stor frihetskänsla. Tre hela dagar skulle hon få. Tre dagar för att bara skriva. Huvudet fylldes av bilder och hon var lite osäker på om hon skulle skriva en ny novell, eller fortsätta på en av de gamla. Efter en sista vinkning gick Pia på lätta fötter in till sitt skrivbord och fällde upp sin lilla rosa laptop.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Det lät skönt, just vad jag skulle behöva, tre dagar alldeles för mig själv. Måste oxå bli bättre på att säja nej ibland.
SvaraRaderaJag förstår Pia, ibland behöver man tystnaden. Oerhört mycket.
SvaraRaderaJa man behöver verkligen egen tiden ibland.
SvaraRaderaSkönt lät det.