Den inre driften att förmedla bokstäver sammansatta till ord river och sliter i mig, och försöken att skriva snabbare resulterar i ord som inte finns. Leende suddar jag och skriver igen.
Ungarna ligger fortfarande och sover sött när jag först stapplande, sedan flygande tar mig in i en annan sfär och skriver det jag ser och hör. Men idag lockar något annat…
Den sista boken där jag har min blygsamma medverkan med en enda text smyger sig in i mina händer och snart är jag uppslukad av den istället för datorn. Förundrad över människors fantasi läser jag novell efter novell, med några vilsamma småtexter mellan. Kan det bli annat än succe när så många projicerar sin styrka på en bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.