VILDSINT drar

Knappt har jag hunnit lägga mig, förrän jag drivs upp av tiken som gnällande krafsar på min säng. Yrvaket tar jag mig från ena sidan av huset till den andra och släpper ut henne genom verandadörren. Den korta promenaden väcker upp kroppen, och hjärnan driver mig att ta plats vid datorn och fortsätta skriva.



Den inre driften att förmedla bokstäver sammansatta till ord river och sliter i mig, och försöken att skriva snabbare resulterar i ord som inte finns. Leende suddar jag och skriver igen.


Ungarna ligger fortfarande och sover sött när jag först stapplande, sedan flygande tar mig in i en annan sfär och skriver det jag ser och hör. Men idag lockar något annat…


Den sista boken där jag har min blygsamma medverkan med en enda text smyger sig in i mina händer och snart är jag uppslukad av den istället för datorn. Förundrad över människors fantasi läser jag novell efter novell, med några vilsamma småtexter mellan. Kan det bli annat än succe när så många projicerar sin styrka på en bok?