Med nyfikna fingrar närmast slet jag upp paketet och tog upp en av de vackert klarröda skapelserna. Vilken känsla! Kommer det alltid att kännas så här när man tar i sin nyutgivna bok? Hur många jag än gör?
Med boken i handen slog jag mig ned på kontorsstolen och bläddrade fram min text. Nästan tårögd ropade jag till mig barnen för att de skulle få se vad jag skrivit varvid äldsta grabben fnyser och säger. ”Det är ju bara en massa bokstäver…inte en enda bild. Vilken tråkig bok. I min är det bara bilder.” Han kastar ned mitt ex på soffan och fortsätter spela dataspel med Zabine som knappt vänt på huvudet. Det är inte lätt att imponera på sina små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.