Vilken tur att skolan hade kvällsöppet så att hon kunde få lugnet som behövdes för att klara läxorna.
Hennes två vilda småsyskon gjorde att hemmet såg ut som en tyfon dragit fram, och trots att Sanna hade eget rum fick hon inte vara ifred. ”Sanna, vill du leka med oss?” lät det ofta från treåriga Emelie som nog var den som var ihärdigast och gärna ville sitta i hennes knä.
Mamma Bea fångade för det mesta de små i sin famn precis innan de steg in, och förmanade dem strängt. ”Låt nu Sanna vara ifred, ni kan leka själva. Hon måste läsa sina läxor.”
Fyraårige Simon ville hellre leka med sina älskade bilar och höll sig därifrån, men lockades då och då till rummet av Emelies skratt.
Nu började höstlöven singla från träden, och allt gick i orange och rött. Solen gick ned tidigt på kvällarna och mörkret sänkte sig över staden redan innan det var dags för kvällsmaten. Den här tiden på året tyckte Sanna nästan var den bästa. Det var så skönt att kränga på sig en tjock tröja och ett par varma gosiga kängor innan man gick till skolan, och slippa allt tjafs om bantning och snygga klänningar.
Hon var en söt tjej med några få kilon för mycket. ”Det där är bara valpfett som rinner av dig på ett kick när du passerat arton.” sade hennes mamma och nöp henne i kinderna. De långa benen som säkert var ett arv efter hennes mormor bådade om att hon skulle bli en lång tjej, och Sanna brukade suktande titta på fotografierna av mormodern när hon jobbat som modell. ”Tror du att jag blir lika lång som dig och mormor?” frågade Sanna sin mamma som mindes sin egen oro när hon var ung. ”Klart du gör. Kan inte du vara snäll och se efter Simon och Emelie när jag tar tvätten?” Sanna tog upp sin lillebror i famnen och öppnade en pekbok som de tittade i, och mamman gick ner till tvättstugan och hängde sjungande upp tvätten som luktade sommar av sköljmedlet hon använt.
Sanna knäppte noga igen jackan och virade den hemstickade halsduken flera varv runt halsen, sedan öppnade hon de tunga dörrarna och rusade nedför den första delen av den gamla stentrappan.
Först hade hon tänkt åka på det breda trappräcket resten av biten ned, men besinnade sig. ”Jag fyller arton nästa månad, och måste väl försöka bli lite mer vuxen.” sade hon högt för sig själv och gick med glada hoppande steg nerför trappan.
Bara några meter från skolan gick en slingrande väg som ledde in i den lilla parken som omgärdade skolan. För att komma hem var hon tvungen att gå genom ett litet skogsparti, men eftersom skolan låg på en höjd syntes den hela tiden, och det tyckte Sanna kändes tryggt.
Plötsligt ringde mobilen och hon plockade upp den rosa kittytelefonen och såg några okända siffror. ”Hallå?” Det var alldeles tyst i luren, men hon kunde höra lätta andetag. ”Hallå? Vem är det?” Mörkret kändes hotfullt och kompakt, hon drog igen den tjocka jackan och tittade i väskan om larmet hon fått av sin farmor låg kvar.
Eftersom det var mörkt såg hon ingenting och med trevande fingrar rotade hon runt i väskan utan annat resultat än ett gammalt läppstift i nästan samma form som larmet.”Attans, mumlade hon för sig själv och fortsatte desperat att leta.
Plötsligt kände hon två seniga armar runt kroppen. Sanna försökte klösa angriparen, men hans grova skinnjacka försvårade det hela. Hon riktade en kraftig spark mellan benen på honom och hörde att hon träffade, men hennes krafter räckte inte riktigt till. ”Din jävla hora vad faan gör du?” Sanna kände igen rösten och blev rädd. Det var en av de så kallade gangstrarna på skolan som stod bakom henne och hon visste att han var stark.
”Släpp mig!” sade hon med bestämd röst, och hoppades att han inte skulle höra skräcken i den. ”Släpp mig för faan!” Greppet lättade lite och hon försökte skaka sig loss från honom utan framgång. Han tog tag i den grova dragkedjan på jackan hon bar och drog ner den med ett ritschande. ”Sådär, genast bättre” sade han och öppnade sitt bälte och lät de alldeles för stora jeansen glida ner. Med ett ryck slet han ned hennes jeans och började med ovarsamma rörelser gräva i hennes underliv.
Efter några sekunder, som kändes som timmar för Sanna drog han bort handen för att sniffa på den och tryckte sedan med ett vrål in sin hårda lem och tog hennes oskuld. Stora tårar rann på hennes kinder och hon grät tyst när han fullbordade våldtäkten som var över på några minuter.
Sannas byxor låg i en hög vid fötterna och jackan hade blivit skitig av trädet som han tryckt upp henne mot. Pojken drog snabbt på sig sina byxor och stirrade elakt på henne medan han hötte med fingret. ”Det här är bara början, sådana som du förtjänar ingen kärlek. Horor är ni allihop, och om du inte ger mig 500 spänn i månaden fortsätter jag.” Han samlade ihop sina saker och gick sedan lugnt iväg.
Hon tog upp en servett ur väskan och torkade av sig sperman som blandats med hennes blod, och klädde sig långsamt, som i dvala för att sedan springa hem och kasta sig in i duschen.
Sanna satte sig ner i duschkabinen med en tung duns och lät tårarna flöda. Smärtan i sig var inte så stor, men kränkningen och skräcken hon kände var oöverstiglig. Sanna frågade sig själv gång på gång varför han utsett henne till offer, och hon kom fram till att enda orsaken måste vara hennes hudfärg.
Hon drog med fingrarna över sin ebenholtsfärgade kropp och stannade vid håret som var en enda röra av glödande spiraler i rött och svart.
Sanna erinrade sig mammans fundersamma blick när hon kommit hem efter att slingorna gjorts och orden hon sagt. ”Skäms du för oss? Varför i all världen har du färgat håret så där?” Sanna hade stammande försökt förklara att alla andra i klassen gjorde så. Att det var mode bland unga. Mamman hade fnyst och mumlande ryckt på axlarna innan hon lämnade rummet.
Efter duschen kändes det lite bättre, men hon hade ont i underlivet och hämtade en ispåse nere i köket som hon använde.
Plötsligt ringde hennes mobil och det okända numret lyste mot henne med limegröna siffror. ”Ja hallå.” Dödstystnad förutom andetagen. ”Hallå! Vad vill du? Lämna mig ifred!” En röst som gav henne rysningar hördes i luren. ”Hej min lilla hora, visst var det skönt idag? Ha, ha, nåväl om du nu mot förmodan inte tyckte det är det bäst att du fixar stålar till mig. Senast den 25:e vill jag ha dem. Ha en bra kväll!” Han lade på och Sanna tryckte snabbt igen mobilen. Var skulle hon få femhundra kronor ifrån? Hennes tankar gick runt, runt tills hon blev alldeles yr och lade sig ner på soffan i vardagsrummet för att fundera.
Hon somnade till och vaknade av att pappan kom in. ”Hej hjärtat! Var är mamma och ungarna?” Sanna nickade mot bordet där det låg ett ritblock med text skriven i all hast. ”Hon och de andra har gått till grannen på kalas, men de kommer nog när som helst. Klockan är ju mer än läggdags för småttingarna."
Pappan vände sig till sin dotter och log ”Hur har din dag varit då? Förresten när får vi träffa din pojkvän? Jag hörde det ryktas om att du träffar en kille från skolan.” Sanna vände sig mot ytterdörren som öppnades och sade ”Äsch, vi är bara vänner, ingenting annat. Jag tänkte vänta med sådant där.” Han klappade på hennes arm och gick ut i hallen för att hjälpa till med barnen som var stökiga av trötthet.
De vanliga kvällssysslorna tog vid och ingen av föräldrarna såg Sannas ledsenhet, och hon hade redan beslutat sig för att inget säga.
Dagarna gick och trots att Sanna febrilt sökte efter ett sätt att få in pengar saknades det flera hundra när dagen för utbetalningen kom.
På morgonen innan hon gick till skolan klättrade Sanna upp på pallen i köket och sträckte sig efter hushållskasseburken som var fylld av sedlar. ”Mamma dödar mig om hon märker att jag stjäl, men vad skall jag göra?” sade Sanna för sig själv medan hon räknade sedlarna hon tagit och stoppade dem i innerfickan på sin jacka. Svettig av nervositet strök hon deoderant under armarna innan hon efter ett snabbt ”Hejdå!” lämnade lägenheten.
”Hoppas, hoppas att han inte är där.” mumlade Sanna för sig själv när hon var på väg in i skolan.
”Hej du!” ropade en röst, och kalla kårar gick över hennes rygg. ”Hur har det gått? Blir det ett ligg eller har du pengarna?”Det sista sade han med låg hes röst. Sannas händer blev svettiga och rösten ville inte riktigt bära när hon svarade honom. ”Jag har pengarna, men nu kan jag inte ge dig mer. Jag har ju inget jobb, och veckopengen (hon skrattade ett glädjelöst skratt) den är bara på några hundralappar. Snälla, kan du inte ge dig? Jag lovar att inte tala om för någon vad du gjort.”
Han vände sina isiga blå ögon mot Sandra och det lät som en morrning när han talade. ”Pengarna eller ett ligg, det är bara att välja.” Pojken vände sig åt motsatt håll och rörde sitt pekfinger sakta fram och tillbaka i en lockande rörelse.
Ett gäng killar som stått en bit ifrån kom fram när han vinkade till sig dem och hon kände igen ett par som gick i parallellklassen. ”Vad säger ni grabbar? En svart liten lakritsklubba eller hur?” Han svepte med handen framför Sanna och vred runt henne som en nickedocka, sedan klatschade han henne i baken och skickade iväg henne därifrån. ”femhundra spänn den tjugofemte, annars…!” ropade han efter Sanna när hon rusade därifrån med tårarna brännande innanför ögonlocken. Hjärtat slog som det hotade att hoppa ut ur kroppen. Väskan slog mot den smala höften och innehållet skramlade då hon sprang. Varför hände det här henne? Hon kände dem inte ens. En virvelstorm av känslor snurrade runt i hennes stackars mage när hon låste upp skåpet för att hämta böckerna till lektionen.
All oro gjorde att kilona rasade och hennes föräldrar frågade oroligt gång på gång om de kunde göra något. ”Är det så jobbigt i skolan?” sade hennes pappa en dag och drog handen genom sitt glesa hår. ”Kan vi hjälpa dig med något? Din farbror som jobbar som ingenjör kan kanske hjälpa till med matten som du får traggla så mycket med?” lade han till och lade sin ena hand på hennes axel.
Sanna skakade på huvudet och lutade sig in i pappans famn. ”Det är lugnt, jag klarar mig. Det verkar som om jag fått en elak förkylning som härjar i min kropp just nu och jag har ont i hela kroppen.” Sanna låtsades nysa och drog med handen över näsan som om hon snorade. Pappan pussade sin äldsta dotter på huvudet innan han återgick till sin kvällstidning.” Jag gör allt för dig, det vet du. Tveka inte att vända dig till oss.” Han tittade bekymrat över tidningen på sin avmagrade dotter och drog med handen över de djupa rynkorna i pannan.”Lova mig det.” sade pappan innan han tveksamt återvände till tidningen.
Veckorna gick fort, och snön kom med vackra singlande kristaller som lade sig i drivor på den hårdfrusna marken.
Skidorna togs fram och Sanna åkte långa sträckor varje dag efter skolan. Svettig och högröd i ansiktet tog hon sedan en dusch. Tårarna och duschvattnet slukades av avloppet.
Pressen på henne resulterade till slut i sömnbrist och stora svarta ringar prydde hennes ögon som var torra och fnasiga av det nattliga gråtandet i kudden.
När dagen för utbetalningen kom och Sanna inte fått ihop mer än några hundra funderade hon först på att stanna hemma, men besinnade sig och rusade iväg i sista sekunden.
Utanför skolporten stötte hon på sin fiende och med våldsamt tickande hjärta insåg hon att han inte hade tänkt lämna henne ifred. ”Stick!” sade Sanna och försökte tränga sig in genom dörren.” Jag har lektion snart.” sade hon med ljus röst.
Han skrattade överlägset och tog ett hårt grepp runt hennes arm. ”Kom nu lilla gumman så skall du få vara med på lite skoj. Du skall få den bästa lektionen i ditt liv.” Han skrattade överlägset och manade på henne när hon motvilligt satte fötterna i backen för att streta emot. Sanna spanade efter någon äldre elev eller en lärare som kunde hjälpa henne, men gården var tom sånär på några enstaka elever här och där. Han puttade på henne, och hon drog i jackan för att få den ännu tätare intill kroppen, och började skaka av skräck inför vad som väntade.
Han öppnade dörren på den gamla halvruckliga ladan som låg i skogsbrynet och knuffade in henne.
Inne i ladan var mörkret kompakt, men hon hörde andetag från flera håll och förstod att de var flera därinne.
När han med ett hårt ryck drog ned dragkedjan på jackan och slet upp tröjan ur byxorna för att blotta Sannas bröst hörde hon hur andetagen på honom och de andra blev tunga och någon flämtade till.
En smal, lång gestalt lösgjorde sig ur mörkret och kom fram till henne. ”Vilken vacker kropp du har. Får jag smaka?” Killen böjde sig ned mot hennes ena bröst, tog det i munnen och sög smackande på det innan hon hann svara. ”Vill ni testa killar? Hon smakar faan i mig jordgubbe.” Ytterligare en gestalt kom fram mot henne och han sade med hes röst. ”Det smakar inte lakrits då?” Gänget i ladan skrattade rått.
Den nyanlände satte sig på huk och drog sakta ner dragkedjan på hennes jeans som var så tajta att han fick ta i ordentligt innan de gled ner. ”Grabbar kolla här! Hennes murvhår är becksvart.” Han tryckte in sin skitiga hand i vaginan och Sanna stönade till. ”Hörde ni grabbar? Horan njuter av vår behandling. Nå, vem vill vara den förste?”
Killen drog ned hennes rosaprickiga trosor och böjde henne ovarsamt över motorhuven på en rostig bil som stod i ladan, sedan greppade han tag i hennes mörka ostyriga hår och höll det så hårt att Sanna kände att det brände i hårrötterna. ”Jag vill gärna testa ludret.” sade han och knäppte snabbt upp sina byxor för att fullborda våldtäkten.
När han var klar slängde han Sanna åt sidan och spottade på henne. ”Faan, hon är trång den lilla horan, skön som faan. Vem vill vara näste man?”
Diffust som i en dröm hörde Sanna röster och hennes kropp slängdes hit och dit för att med jämna mellanrum få ett glödande spett inkört i sig. Hon kände att låren var rispade av något och mellan hennes ben rann sperma som fortfarande var varm. Hela tiden såg hon olika ansikten i den spräckta glasrutan på bilen och lovade sig själv att minnas vartenda ett.
Till slut orkade hennes kropp inte längre. Hon svimmade.
När hon vaknade av att hon frös så att tänderna skallrade var ladan tom och hon kunde höra någon spela fotboll på skolgården som låg några meter ifrån. Hela kroppen värkte, och när hon försökte dra upp byxorna upptäckte hon att de var fyllda av blod och stelnad sperma. Sanna snyftade till och slet av sig byxorna helt, sedan letade hon upp sina skor och drog på sig den långa tjocka jackan som dolde nästan hela hennes kropp.
Haltande och gråtande smög hon iväg genom skogen för att ta sig hem. Hon skakade av köld och chock.
När ytterdörren slog igen hörde hon sin pappas röst. ”Hallå! Vem är det?” Samtidigt pep hennes mobil till och hon såg att hennes fiende skickat ett sms. Med skakande händer öppnade hon mobilen och läste raderna han skrivit. ”Berättar du är du dödens! Samma tid nästa månad, ha, ha!”
Pappan som hört hennes kvidande gråt kom ut i hallen och tog hennes ansikte mellan sina händer. ”Men lilla, lilla gumman, vad är det som har hänt?” Storgråtande och fortfarande med intorkat blod i sitt ansikte berättade Sanna om våldtäkten, och såg sin fars ansikte skifta från svart till grått under tiden som hon talade. När hon pratat klart reste han sig resolut upp, satte på sig sina skor och jacka för att sedan smälla igen dörren hårt när han lämnade huset.
Sanna visste inte vad hon skulle göra, men kände att hon måste bli ren och klev in med kläderna på i duschen. Plötsligt hulkade hon till och skyndade sig till toaletten för att spy. Inga tårar fanns kvar… hon drog av sig de våta kläderna och lade sig tyst i sängen och stirrade rakt ut i intet. Slut i själen, kroppen och psyket.
Hennes pappa däremot ångade av energi. Hans ilska gjorde att han såg svart och när skolgårdens välbekanta hus tornade upp sig kände han sig som en oövervinnlig soldat, lika stolt som han varit i sitt hemland. Nu jävlar skulle han få den där idioten som skändat hans stackars, stackars älskade barn. En bräda som slängts ner från bygget intill plockades upp och spiken som satt i dess ände studerades med nöjd min. ”Perfekt!” sade han för sig själv.
”Vem är Lars Persson? Visa mig!” Pappan stormade fram till två elever som satt i godan ro och talade om sådant som ungdomar gör. ”Visa mig! NU!” Rädda för grymheten de såg i hans ögon pekade de bort mot skolans toalett. ”Han, han, han gick precis in där.” stammade pojken förskräckt.
Lars som precis stängde dörren till toaletten såg en nästan svart man som stod med en bräda i högsta hugg och förstod att det var fara på färde. ”Jäklar!” svor han och sprang så fort han kunde mot skogen.
Sannas pappa såg den bortflyende pojken och rusade snabbt efter. Med ett snabbt dunkande hjärta och tunga andetag som var nästan blodfyllda sprang han till slut ifatt sin dotters förövare.
”Är det du som är Lars Persson?” Han flåsade och hans huvud dunkade av värken som var hans ständige följeslagare efter kriget som varit i hans land. ”Nå, svara!” Han hötte med brädan och siktade noga in sig på var han skulle slå. ”Smasch!” Ljudet av ben som krossades ekade över gläntan de stannat i. ”NEJ! Låt bli mig!” skrek pojken med blodfylld mun. ”Jaha, lika mycket som du lät min dotter vara ifred då, eller?” Han slog till den nu liggande pojken med brädan och spiken rev upp långa sår i hans ansikte. ”Hur faan kunde du? Vad i helvete finns i din sjuka hjärna?” Slagen var hårda och blodet sprutade åt alla håll. ”I mitt land hade du blivit dödad din jävla idiot. Vi ser upp till våra kvinnor och behandlar dem väl, men i det här skitlandet behandlar ni dem som smuts under era skor. Här får du, och här, och här.”
När ilskan ebbat ut och han insåg vad han gjort var det redan för sent. Pojkens huvud låg i en konstig vinkel och ögonen tittade på honom med oseende blick medan kroppen låg i fosterställning med blodet rinnande.
Sannas pappa tog upp mobilen och slog numret till polisen som kom i full fart med blinkande ljus.
Blanka handbojor sattes på pappan och han fördes till häktet av polismän som i hemlighet såg upp till honom för det han gjort. Vilken far skulle inte vilja göra så? Dottern var det käraste han hade, och insikten om vad som försigått och hennes svåra situation hade fått allt att svartna. Hjärtat var fyllt av sorg, men inte över det han gjort utan över att han inte kunnat förhindra sin dotters smärta.
Sanna reste sig upp och mötte sin mamma i ytterdörren när hon kom hem.
”Pappa sitter i fängelse, vet du det?” Sade mamman och lade armarna runt sin dotter för att krama henne hårt, hårt
Livet i hemlandet hade stundtals varit tufft, men idag kändes det ändå som om det varit lättare tider. Hon suckade och smekte Sanna över kinden som var urgröpt av den ofrivilliga svälten. ”Hur mår du min ängel? Vill du ha något att äta?” Småsyskonen klättrade upp i Sannas knä och kramade henne medan de skrattande kivades med varandra.
Sanna mådde mycket dåligt och var bara skinn och ben. Nästan varje morgon kräktes hon och gjorde till slut ett graviditetstest i smyg.
Hennes mamma skulle inte klara av mer sorger, och Sanna satt med tummarna i hårt grepp med förhoppningen att det var falskt alarm. Hon knöt sina händer så tummarna vitnade av kraften i greppet.
Stickan visade ett klart och tydligt plus. Efter ytterligare tre tester var saken klar, Sanna var gravid med någon av sina förövare, och hon hade ingen aning med vem. Sanna grubblade fram och tillbaka i flera dagar, men fann ingen vettig lösning och tog beslutet att lösa problemet på sitt sätt.
Hon klättrade upp på den rangliga stolen och knöt repet runt vattenledningen som gick uppe i taket, sedan lade hon snaran runt sin hals och sparkade gråtande undan stolen.
Det sista Sanna såg var skoltoalettens vita kakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.