Som student får man verkligen tugga på ramarna, och just nu är det Peter som drar runt kapitlet familj. Jag får faktiskt 3600 spänn i månaden i studiebidrag så alldeles lottlös går jag ju trots allt inte. Att vara alldeles pank känns i själen. Det är riktigt, riktigt jobbigt att be om varje krona.
Resan till dagis gick bra och vår barnflicka som även är vår granne kom nedspringande och ville åka med. Hon hade missat bussen stackaren.
Jag åkte iväg en halvtimme tidigare än vanligt och kom då lite tidigare till dagis. Men de ler bara glatt och säger välkommen. Jag berättade att vår bil gått sönder och att jag kör en stor cruiserpickup som jag inte har en aning om var den befinner sig på vägen gentemot de andra bilarna. Lite pirrigt var det.
Nu sitter jag här utanför min skola och kollar mejl och skriver skrivpuff. Idag skulle en man komma och hålla föredrag, sedan är det filmdags igen. Tänk om alla skoldagar varit så här när man var ung, då hade jag aldrig slutat. He, he
Ni får ha en underbar dag trots att gråa moln täcker himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.