Dagboksinlägg 14 september

Snart sitter vi kväll efter kväll med elden brinnandes för att inte golven i huset skall förvandlas till isbanor. Jag älskar den här tiden när man får tylla in sig i filtar och bara vara. Inga tvång på att åka till stränder för att fläka ut sin vita kropp eller ljuva sommarkvällar som lockar till nattliga sittningar på verandan.




Barnen lägger sig snällt på kvällen utan att ifrågasätta. Solen är borta och mörkret ligger kompakt utanför fönstret. Stjärnorna tindrar som små ljusdioder på vift. Grannarna vinkar glatt då de kommer hem i sina bilar, och stänger dörren när de går in i sina hus. Borta är vidöppna hus som släpper in sommardoft och blodtörstiga myggor. Getingarna har slagit sig till ro och slutat åka omkring några centimeter ovanför gräsmattan med 100 procents risk att stickas. Sommargyllingen niger mot höstastern som blommar och förgyller det annars rätt så tråkiga blomsterlandet. Barnen sätter snällt på sig byxor, skor och tröja, och snart mycket snart är det dags för mössa och vantar.