Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
21 september 2010
TEMA Anledning
Denna text är ett utdrag ur min bok Ja älsker däj ja.
Resume`:
Anitha har på kort varsel flytta från sin lilla pyttestad till Stockholm och försöker trots sin totala avsaknad på kamrater hitta en plats i tillvaron. Dessvärre är hon vansinnigt blyg, men gör allt för att överbrygga den.
Den här kvällen går hon ut på ett disco i staden.
Anitha tar kvällsbussen in till stan och närmar sig snart BZ som har livligt blinkande lampor i entre`n. Handflatorna är våta av svett och hon känner att benen darrar av nervositet. De kraftigt byggda vakterna med nästan fyrkantiga ansikten klippta i kortkort frisyr tittar på legitimationen och hälsar henne välkommen.
Musiken hördes ned till garderoben, och efter att ha lämnat in jackan går hon uppför trappan och direkt upp på dansgolvet. Aldrig att jag vågar bjuda upp någon kille. Hellre dansar jag själv. Njutningsfullt följer hon rytmen av musiken med kroppen i en vågrörelse och blundar för att slippa se alla människor som står runt golvet. Skit i dem! Dansa! De smala höfterna rör sig mjukt och plötsligt tar en mörkhårig kille tag i hennes arm. ”Ursäkta, Ruffe heter jag. Är det okej om jag dansar med dig? Jag är ensam här ikväll.” Anitha pekar på dansgolvet framför sig och gör en inbjudande gest. ”Varsågod. Anitha heter jag. Kul att träffas.” Efter några danser sätter de sig vid ett bord och pratar.
”Du, det var jättekul att träffas, men jag måste dra hem. Skall jobba tidigt imorgon. Vi ses säkert fler gånger. Ha en fortsatt trevlig kväll.” Ruffe går ned till garderoben med ett leende på läpparna. Det känns skönt att gå hem i hyfsad tid, även om det känns lite fel att gå ifrån den trevliga norrländskan han mött. Han riktigt längtar efter sin säng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Bra beskrivet av nervositeten. Fint språk som vanligt. Bra bra tur att facebook finns nu förtiden. Nu kan man ju vara nervös men bara få ett namn och kanske lära känna varann.... bra
SvaraRaderaSes de fler gånger?
SvaraRaderaKänner igen nervositeten. Känns sympatiskt, det Roffe gjorde.
Ja, träffas de igen? Modigt att gå på disco ensam! Fin text!
SvaraRaderaDet finns ingen anledning att sitta kvar hemma om man vill möta nya människor.
SvaraRadera