Dagen började med att jag lämnade småttingarna på Dagis för att fortsätta till Storvretenskolan med Razzel där han skulle få en mässlingspruta och prata om sin matvägran...eller egentligen matvägrar han inte, bara dissar det mesta som sätts på bordet. Pannkaka, köttbullar och blodpudding slinker enkelt ned, medan fiskpinnar och spagetti med köttfärsssås som andra ungar äter skjuts åt sidan med en äcklad min.
Nåväl, vi kliver in i skolan i god tid och går runt. Det blir värsta minneskarusellen. Golven är fyllda av inkapslade trilobiter, och skåp efter skåp står i lååååånga rader i korridoren. Väggarna har en underlig beigeaktig färg och allt är öde ovh tyst. Över den enda klockan som existerar på bygget sitter en stor vit lapp med texten TRASIG med stora bokstäver. Jag skrattar för mig själv och berättar för Razzel om min skoltid.
Tiden går fort och vi går in till skolsköterskan som kollar synen på honom och pratar om mobbingen han råkade ut för på sin gamla skola. Först svarar han lite enstavigt, men pratar snart glatt med henne om hur han tycker nya skolan är och vad han gillar för mat. Vi avslutar med att komma överens om att Razzel skall få en fruktfylld proteindrink varje dag för att orka med dagarna i skolan. Numera är han ilsken som ett höstbi när jag hämtar honom, och det går ut över syskonen i baksätet på väg hem.
Efter besöket kör jag honom till Hästmossen och åker själv hem.
Jag sätter mig med datorn i tanken att skriva på mina manus, men halkar in på traderas sajt och min mejl. Till slut går jag in på Celtx och skriver. Sida efter sida växer fram och innan jag vet ordet av har flera timmar gått.
Plötsligt brakar det till uppe på hustaket och jag springer snabbt ut för att kontrollera vad det är. Presenningen som vi lagt på taket för att skydda det under tiden vi väntar på snickaren har släppt och fladdrar vilt i halvstormen och regnet. Ilsken ringer jag till Peter och berättar vad som hänt för att sedan lite hjälpligt fästa fast alla lösa tampar.
Några timmar senare hämtar jag ungarna och vi cruisar hem i pick-upen vi lånat. Ikväll kommer mannen i huset hem med min älskade Zafira så jag kan parkera som folk igen.
Lite senare dyker en irriterad Peter upp och går upp på taket för att spika fast brädor som håller fast presenningen. Nu måste det väl hålla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.