22 september 2010

TEMA Skog

Med försiktiga steg närmade vi oss kojan där pappa lagt granris och några gamla vävsäckar att sitta på. I gläntan stod de två färggranna tupparna och kluckade utmanande mot varandra medan de gjorde små utfall med jämna mellanrum. Livrädd att skrämma bort dem vågade jag knappt andas och tog ett djupt andetag när vi stängt den lilla öppningen.

Pappa riggade upp kameran och klappade uppmanande på granriset vid sidan om sig. Jag satte mig ned och tittade ut i halvdunklet där ett skådespel utan dess like startade.

Tjädertuppen fjädrade upp sig och stötte upp ett ljud som närmast påminner om när man drar upp ett lock snabbt. Den andra svarade strax därefter och det lät som om de utmanade varandra. Ljudnivån ökade och snart ekade ljudet av de två kombatanterna genom skogen. Ett lätt morgondis låg över gläntan och solen lekte med löven i träden runtom.

Pappa hade ena ögat i kameran och andra på mig. Han ville så gärna att jag skulle dela upplevelsen och njuta av det jag såg. Med en svag nickning frågade han tyst om allt var okej, och tog min hand. Morgondiset lättade och ett rådjur kom ut ur skogen för att beta i gläntan. Det tittade lite lojt på tupparna som nu slogs för fullt och satte mulen mot backen för att äta de små blommorna som växte vid kanten på bäcken som ringlade över gläntan.

Jag kände att benen somnat och huttrade till av den råkalla kylan. Dessutom var jag mycket pinknödig och behövde snart göra något åt det. Pappa satte upp handen och hyssjade mig. ”Titta!” viskade han och pekade på något vit/grå/svartrandigt som kom kilande mellan träden. Den lilla grävlingen sprang snabbt över gläntan till andra sidan och försvann. Pappa log stort och klappade mig på huvudet.

Nu måste jag gå iväg, det bara var så. Jag slog lätt på mina avsomnade ben och fick en arg blick av pappa. ”Jag måste kissa.” viskade jag olyckligt och reste mig halvt upp. ”Nu!”
Pappa skrattade till och reste sig upp för att sedan lotsa mig ut ur kojan. Löv och kvistar krasade under våra fötter och de två tupparna hörde oss och försvann över våra huvuden med kraftiga vingrörelser.

När jag gjort mitt tog pappa min hand och vi gick hem under tystnad.
Tjäder

4 kommentarer:

  1. Åh, helt underbar berättelse! Tack för den :)

    SvaraRadera
  2. hade velat vara där i den kojan och i den upplevelsen men att få läsa om det var en upplevelse det med...

    SvaraRadera
  3. Ja skogen ger oss så fantastiskt mycket.
    Ester vart så rädd sist när vi gick in i några tjädrar. Jag skrattade gott.
    Underbar historia :)

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...