Dagboksinlägg Skriva filmmanus, dumma blodplättar

Vilken jäkla början på dagen jag haft!

Idag är det egentligen skoldag, men jag har varit iväg till min läkare i Solna och pratat om mina blödningsbekymmer.

Jag lämnade Lilleman hemma hos Peter eftersom han var så hostig, och körde de andra till skola respektive dagis. Sedan började det…kö, kö, och kö… Nog för att jag bor långt ut i bushen, men inte fullt så illa som man kan tro av dagens vedermödor. Köandet började i Tumba och höll på mer eller mindre HELA VÄGEN till fucking Solna. Och till på köpet hittar jag inte den där förbannade genvägen som Peter visat mig x antal gånger och far vilse. Nåväl jag vänder och hittar till slut rätt. jag tittade på klockan när jag snabbt snodde den sista parkeringen vid sjukhuset. Det hade tagit en och en halv timme att ta mig dit. Puh! Nä jag tänker åka kommunalt om jag skall jobba i stan. Kan få hjärnblödning för mindre ju.

Inne på sjukhuset fick jag vänta en stund för att sedan göra ett sk blödningstest. Jag passerade med millimetermån och fick sätta mig för att vänta på läkaren.

Plötsligt kommer en mycket arg liten kille i femårsåldern infarande och kastar argt alla leksaker i golvet så att det smäller om dem. jag ler igenkännande och försöker prata honom till rätta. Jo pytt vad bra det gick. Ungen börjar med att spotta på mig och kasta soffkuddarna i mitt huvud, sedan kastar han pennor och kritor i golvet. När han går på mig handgripligen ropar jag på en förvånad sköterska som ropar på pojkens mamma. Innan hon kommer hinner han sparka två välriktade kickar på sköterskan ben.

Väl inne hos läkaren får jag veta att mina trombocyter ökat till 151 (normalvärde 165 enligt läkaren) men att de varit nere i 64 när jag födde Hampuz och att de ökat och dalat sedan dess.

Han trycker på datan och visar mig alla siffror och berättar att jag har normalvärden på vissa saker, och alltså iallafall antagligen INTE är blödarsjuk. Jag får utskrivet smärtstillande som inte påverkar blödningseffekten och han skickar mig på provtagning igen. Ännu fler tester….och jag som hatar sprutor.

Läkaren funderar och det känns plötsligt som om jag befinner mig i ett av de där programmen där en läkare skall hitta en diagnos på någon underlig sjukdom. Branth tror jag läkaren heter. Nåväl…jag sitter där och flinar för mig själv. Det är inte lätt att vara utrustad med FÖR mycket fantasi. Han harklar sig, trycker på knappar, bläddrar i böcker….och säger att jag kanske har antigener mot mina egna blodkroppar i mitt blod, och skriver ut ännu ett papper. ”jag ringer dig om resultaten om två veckor” säger han och tar min hand för att säga adjö

När jag tagit proverna klär jag på mig och åker hemåt. Den här gången går det betydligt snabbare att åka.

Nu sitter jag utanför skolan och skall strax in på lektion. Läser i Fredrik Lindqvists bok ATT SKRIVA FILMMANUS och ler igenkännande när jag går igenom texten hur man får sina ideer.

Hela boken är ett enda stort aha…jag slukar den och vill börja nu direkt med att göra film av mitt manus…som förvisso inte är klart än, men viljan finns där. Skrattar åt mina tankar och fortsätter plöja igenom boken som är drängfull av fakta som egentligen ALLA som skriver behöver. Inte bara filmmanusförfattare.

Fredrik har också en skitbra blogg som du hittar på http://blogg.adastramedia.se/

Kika in och se själva