TEMA Utrymma

Orkanen tog den lilla höstkyliga staden snabbt i ett hårt grepp och kastade iväg alla saker som stod lösa eller inte var ordentligt fastsurrade. Vreden i den var fylld av omåttliga krafter och soptunnor blandades med huskroppar och förvirrade djur. Små tromber surrade runt som spiraler av luft på marken. De fyra människorna som snabbt utrymt platsen efter varningen som kablats ut i både teve och radio satt tysta sida vid sida och hörde smällar och skrik utanför. Deras naglar grävde sig in i den andres hud och inte förrän blodet började rinna insåg de vad de gjort och såg snabbt upp och sade ett lågt förlåt.

Trädet som stått i flera hundra år på gården rycktes upp med rötterna och seglade iväg genom luften som ett flerfärgat pappersark. De svarta hustaken lyftes av och slängdes brutalt iväg flera hundra meter för att landa med ett brak och gå i tusen bitar. Orkanen stannade av några sekunder som för att kolla läget och fortsatte sedan med samma styrka.

När vindarna slutat att tjuta öppnades dörren till skyddsrummet försiktigt och ett ansikte tittade ut. Leende vinkade kvinnan till sig de andra och de klev ut. Att leva som de gjorde hade sitt pris, och det var de väl medvetna om.
Varje gång de fick behålla sina liv tackade de sin Gud och plockade därefter upp spillrorna av sin omgivning