Vill ut, men ändå inte
Ser fränder ligga stilla på fönsterbrädan, med svultna kroppar.
Genom glaset ser han höststormar greppa tag i äppelträdets grenar och förvandla dem till gigantiska vispar.
Luften är kall och pinande.
Den tunna solstrålen som leker på väggen är inte alls så energisk som förut.
Han ser löven falla från träden och samla sig i små högar på den förut så gröna gräsmattan som nu var i en gulbrun färg som inte alls tilltalade honom.
En fjäril förenar sig i hans kamp mot glaset och de flyger sida vid sida med samma syfte.
Frihet, luft under vingarna och att få gömma sig i ett murket träd eller en lövhög som någon rafsat ihop och glömt bort.
Glömd är tanken på att äta eller ätas…bara längtan finns kvar
hösten skördar offer. Fint
SvaraRaderaTyckte bäst om sista stycket.fint.
SvaraRaderaJag säger ju att jag gillar hösten och det gör jag men sanningen är också att jag redan längtar efter våren :-/.