Landar sakta, sakta,sakta

Helgen har varit mycket innehållsrik och jag har träffat människor som jag förut bara Facebookat med. Plötsligt finns ett ansikte med när vi "pratar" på facebook mm.
Mitt huvud är fullt av intryck från resan som var enormt vacker med alla sina skiftningar från stad till landsbygd och vatten, vatten, vatten. Om igen märker jag vilket underbart land vi lever i. Vilken lycka att i samma land uppleva allt detta. Naturen bjuder på överraskningar hela tiden.

Ett enda stort fel var det...bilåkningen. Den tar kål på mina stackars höfter, så idag linkar jag fram genom livet lyckligt leende med stort hopp om framtiden.

Just nu sitter jag utanför skolan och skall snart gå in. Idag skall vi lyssna på föredrag av en filmproducent...och skriva.

Mitt manus tar sakta form och jag velar mellan tre olika. Igår kväll löste min lärare Kurt ett av mina större problem. Det är nämligen så att jag skall gå i skola i Stockholm varannan vecka, en enda dag...men då måste jag lämna småttingarna urtidigt och det hade jag ingen större lust med.
Kurt berättade att jag kunde gå på handledning klockan 12-15, och vips var alla problem lösta. Glatt frågade jag honom om det innebar att jag skulle få honom till handledare och fick bekräftelse på det. "Vad bra!" utbrast jag spontant...och log i telefonen.

Utanför bilen har naturen antagit en gulröd nyans och små höstvindar ruskar om en. Det är bara att sätta på sig varma jackor och kängor och inse att snart kommer snön...eller?

Ha en underbar dag!