Så satt jag äntligen där…framför honom som jag diggat sedan han 1977 kom ut med första skivan, och sedan dess genom åren följt på scenen.
Det är till och med så att jag i mitt jobb som försäljare träffat honom flera gånger och blivit ännu starkare i min tro att han är ett helt vanligt musikaliskt ordgeni. En genomtrevlig och vansinnigt charmig man i sina bästa år som gör det han är bäst på.
Och inte gjorde han mig besviken den här gången heller. Jag ömsom skrattade så att jag grät, ömsom njöt av minnen från den tiden låten härstammade och inte en enda sekund tilläts jag att ha tråkigt.
Det var som att bli serverad en perfekt mediumstekt biff med ett glas ålderdomligt vin till.
Vacker sång av Sarah Dawn Finer och dansande nippertippor avbröts av en glatt skanderande Uggla som charmade byxorna av oss i publiken med ord som gick rätt in i skrattkontoret och ibland ord som var på gränsen för råa. Komikerna Annika Andersson och Pär Andersson låg inte många steg efter och var alldeles perfekta som kompanjoner till Mister Uggla. Pär var dessutom en riktig mästare på att imitera andra. Vi fick bland annat stifta bekantskap med Tommy Körberg och till och med njuta av lite skönsång av honom.
Jag och de mina hade en underbar eftermiddag och gick därifrån med glada miner och varmt hjärta. Nästa gång han sätter upp en show kommer jag att sitta bänkad på första rad igen, och om någon skulle be mig titta på den här igen…skulle jag med glädje följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.