”Vadå hemligt språk?” Elina tittade in genom broderns dörr och studerade intresserat pojkarna som satt i en ring runt en karta. ”Får jag vara med?” Hon satte in foten genom dörrspringan. ”ALDRIG! Inga småtjejer!” Hampus smällde igen dörren med en smäll och låste den noga.
Elina hann knappt få ut foten och skyndade sig ned till mamma Elsa för att skvallra. ”Han kastade ut mig! Så får man ju inte göra.” Uppbragd över behandlingen lade hon armarna i kors och trulade med munnen. ”Mamma, säg åt honom.” Den lilla femåringen utstrålade ilska och det korta mörka håret stod åt alla håll efter att hon dragit med handen genom det flera gånger. ”Mamma? Inte får man göra så?”
Mamman lade diskborsten åt sidan och satte sig på huk framför dottern. ”Vill du följa med mig på ett hemligt uppdrag? Pappa kan kolla killarna så sticker du och jag iväg en stund.” Elsa studerade dottern som sakta slappnade av och blev sitt vanliga glada jag. ”Bara du och jag?” Elina såg förväntansfullt på mamman och nästan studsade på stället. ”B-a-r-a du och jag?” Hon sprang ut till hallen och drog på sig de röda skorna en efter en. Elsa gick in till mannen och viskade i hans öra vad hon tänkte göra, sedan gav hon honom en puss och gick iväg.
Elina kände inte igen vägen som mamma tog, och undrade i sitt inre vad som var på gång. Hon kände små bubblor som kvillrade i magen, och hade svårt att sitta still. ”Är vi framme snart?”
Elsa som egentligen inte visste vad hon skulle hitta på att göra med dottern grubblade intensivt tills hon plötsligt mindes att pappa Kalle skulle fylla år nästa vecka. Hon tvärstannade och gjorde en stor u-sväng för att åka mot det stora köpcentret. ”Du och jag skall köpa något fint till pappa. Det är hans födelsedag nästa onsdag. Det blir väl kul?” Elinas glöd i ansiktet falnade. ”Men mamma, det är väl inget hemligt uppdrag. Det pratade du om för några dagar sedan. Kan vi inte göra något roligt?”
När de kom till köpcentret möttes de av gladfärgade clowner som sprang runt bland folket och gjorde konster. Stora plakat satt fast på Icabutikens glasvägg och Elsa konstaterade att det var 20-årsjubileum för centrumet. Hon tog tag i dotterns hand och log mot henne. ”Vilken tur vi har. Vad vill du se först?”
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Åh du är så duktig på att snabbt föra in läsaren i ett sammanhang som känns väldigt levande.
SvaraRaderaDirekt från verkligheten?
SvaraRaderaSå skriver en som vet hur det är att leva med barn. Fint.
SvaraRaderaFint! Femåringar är inte så lättköpta dock men clownerna kanske räddade situationen...
SvaraRaderaVilken tur för flickan,hemligheten kanske var clownen?
SvaraRadera