PAPPERSSKÄRVOR och VILDSINT på bokmässan

Nu börjar det brännas rejält under fötterna. Dagarna passerar i racerfart och jag hinner knappt slå upp mina blå innan det är dags att lägga sig igen. I magen känner jag både ängslan och stor förväntan inför bokmässan på lördag. Hur kommer mina böcker att tas emot? Kommer någon att överhuvudtaget titta i dem? Herregud i skruven, det här är ju värre än att vänta barn. Det är bara den stora magen man slipper, annars finns allt där. Illamående, oroliga nätter med funderingar om livsval och framtid. You name it.
Det känns väldigt skönt att både ha min älskade karl och mina facebookande litteraturälskare som jag skall träffa där. Stöd på var sida om kroppen så att säga.

Bilskrället är helt igen, men äldsta sonen fick hämtas från skolan idag eftersom han var så förkyld och hade skallebank. Stackarn låg hopkrupen i fosterställning på soffan och grät. För några sekunder vara han liten igen och kröp in i min famn och upp i knät. När jag hämtat de andra på dagis for vi snabbt hemåt och bäddade ned honom i sängen med en smärtstillande smältande i munnen.

En liten stund senare ansåg han sig pigg och kom upp, för att några timmar senare när tabletten gått ur rasa ihop till ett ledset skinnstycke igen och gråta förtvivlat över värken i huvudet som inte ville ge sig.

Nu ligger han på soffan och snörvlar och hostar medan jag preparerar mig med echinagard och extravitamnier för att INTE bli sjuk. Det går bara inte…får inte hända. Två ynka dagar till resstart…det måste väl kroppen kunna bjuda på. Eller?

P.s Jag tror att Papertalk t.o.m har min bok TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL med i montern, men har inte hunnit fråga dem.