Sanden från stranden svischade upp mot det lilla vita huset som inretts enkom för sommarboende. Barnen som alldeles nyss lekt i vattnet rusade efter varandra mot den röda ytterdörren som stod på glänt. Med våta fötter gick de in i köket där mamman stod och bakade bullar.
Tysta nickade de mot varandra i samförstånd och lade sig på alla fyra för att smygande ta sig fram till bänken där nygräddade bullar låg travade. Med kvicka fingrar greppade de varsin och kastade sig ut från köket när mamman vände ryggen åt dem.
Leende förpassade de sig ut till stranden igen där de njutningsfullt åt upp sina bullar.
Några minuter efter att de sista smulorna försvunnit in i deras magar kom mamman ut med en bricka med två tallrikar kycklingsallad och ris.
Med händerna formade hon några tecken och ur munnen kom små korta obegripliga ljud.
Den lilla flickan såg ett bullpapper kika fram ur broderns ficka och försökte förgäves tala om för honom på teckenspråk vad hon såg.
Mamman såg på dotterns ansikte att hon var upprörd och följde hennes blick. När mamman såg papperet log hon milt och plockade upp det. Med händer fyllda av kärlek lade mamman handen under hakan på honom under tiden som hon rörde pekfingret fram och tillbaka i en snabb rörelse framför hans ansikte.
Klart de inte kunde låta bli ;-), hade inte jag heller gjort. Skönt att mamman var en förstående mamma. En liten sommaridyll, du beskriver fint.
SvaraRaderamycket kârlek och vârme fôrmedlas i texten. Hârligt med en fôrstående mamma.
SvaraRaderaJa man kan vifta så mycket man vill med fingret.
SvaraRaderaLeendet skiner igenom ändå. Ungarna blir bara bättre ju mer kärlek don får. fin text
Härlig känsla! Behaglig läsning!
SvaraRaderaEn "leende" sommartext. Du förmedlar fantastisk känsla. Det enda jag inte riktigt hänger med på är den svischande sanden... ;)
SvaraRadera